Aftonbladet – 21 oktober 1846, sida 2

U.vJ I VäL: 1089 Nn BOEKTRYCKERISOCIETETENS NYA ORDNINGSSTADGA. (Slut fr. JE 2492.) Anförande till Boktryckeri-Societetens protokoll d. 30 Sept. 1846. Den nyligen antagna Ordningsstadgan för Boktryckerisocieteten bar blifvit strängt tadlad för sin skråmessighet, och upphofsmännen till densamma för sin egennytta, ja, för despotism. Jeg bekänner min svaghet: jag trodde verkligen, att genom vår nyss antagna ordningsstadga ett stöd var gifvet åt konstförvandtskapet i dess synbara sträfvande till förädling; men, om i stadgan finnes en skymt af skrå eller af orättvisa, så duger hon sannerligen icke för detta vackra ändamål och bör då underkastas en snar och sträng revision eller ock alldeles upphäfvas. Vi hafva blifvit beskyllda för despolism och egennytta. Efter mitt förmenande hafva vi just valt det för vår kassa sämsta alternativet, då vi beslöto oss till att formera societet. Man kan sköta — och mången sköter — sitt tryckeri med folk från gatan, utmönstrade gardister, afsigkomna konstförvandter af de resenärers skara och sist en väldig hop med pojkar. Det finnes i Sverige ett boktryckeri, som fullgjort all, hvad Vinterbladet kan fordra af en, som Icke vill räknas till skrå, det har aldrig skrifvit in eller ut ur läran en enda af sina många lärlingar, bar således icke heller begått den fauten att låta skrifva in sig i societeten. Jag ser icke, hvad gom kan hindra 0ss andra att följa exemplet, ett respektabelt exempel minsann, emedan tryckeriet hör till de största i Sverge. Brist på arbetare behöfde vi aldrig befara; vi toge in i läran 40 å 42 års pojkar; de ha de mjukaste fingrarna och minsta pretentionerna; en fattig mor är glad att bli utaf med gossen för en lumpen styfver, blott han får lära nägot och blir hållen till arbete. Vid 14 å 46 års ålder kan gossen vara så för sig kommen, att han tycker sig göra rätt för samma aflöning som konstförvandten; men patronen säger: Min gosse! Jag har så många arbetare förut; arbetet räcker icke ill åt dem alla. Du får lof att se dig om på annat håll; du är nu kommen till år och krafpter, du har fått läsa till Nattvarden, du kan ge dig i sniekarelära eller snnat bhandtverk; i boktryckerivägen är icke mer värdt att söka sin bergning för framtiden; der är så fullt förut, och du kan ändå aldrig bli din egen,. På detta sätt kan en stor del af det kuranta arbetet vid ett boktryckeri — utan tvifvet till stor pekuniär fördel för egaren — drifvas med pojkar, som ännu ieke gått till Nattvarden, utan att man egentligen kan sägas derigenom hafva uppammat tiggare och fattighusbjon åt samhället; ty vid 15 å 46 års ålder kan en ungdom ännu få plats som lärling i något handtverk, och tiden mellan 42 och 45 år är af fattiga gossar, hvilka för medellöshet icke kunna besöka skolan, ej illa använd på ett boktryckeri, der ordning och goda seder råda. Men nu kan ofta inträffa, att den 16:åriga gossen fattat tycke för yrket ceh icke vill ingå uti ett annat. — Då är det vi få se och erfara, huru litet det hjelper honom att vara skicklig, fritig och arbetsam på ett tryckeri, der ingen gräns. finnes för läroåren, annan än den kontrakt utsätter, och der patronen, som icke varit med om att creera någon till konstförvandt, icke heller anser sig hafva något att skaffa med de anspråk, som åtfölja en dylik ereation. Han afskedas, får söka sig in påannat boktryekeri och skall alltid, hvart han kommer, i afseende på sin aflöning bero af sin patrons godtycke; vill sista beslutet, när arbete på annat villkor icke kan erhållas, nödgas ban, för att lifnära sig, hålla till godo med en lärlings villkor. Jag ser icke, hvad som skulle kunna hindra oss att gå till väga på samma sätt, derest frågan blott vore om att få arbetet sjordt för bästa priset. Säkert är stt ett boktryckeri, drifvet med barn under 45 år för det kuranta arbetet och några få fullärda för det mer invecklade, skulle kunna prestera tillverkningen för åtminstone hälften bättre pris. Men dertil fordras hvarken societet eller reglemente, och detta var det ena alternativet, societeten hade haft att välja på; men hon har förkastat det och valt de: andra, alt arbeta i societet och med reglemente som kostar dubbelt mera. — Nu påstås likväl, at societeten företagit sig att reglera om lärlingars inoch utskrifning samt om konstförvandters och faktorers creerande af egennytta och för att destc säkrare kupna göra sina arbetare till slafvar. Vi bafva föreskrifvit som maximum af lärotid 6 å) för hvad som kunde, säger man, ofta vara inhemtadt på ett år; man har förbjudit imskrifning läran före 45 är, då likväl, om saken fingo gå sin egen gång utan allt reglerande, en gosse borde långt för detta vara utlärd vid den tiden; och detta allt, hvarföre har det skett? — Jo, säger man, för att despotisera öfver arbetaren och rikte sig på hans bekostnad. — Har societeten haft en så beskaffad egennytta i sigte, så har hon påtagligen begått en stor dumhet; ett sådant ändamål hade kunnat vinnas på genare väg utan ailt be: RPS EE OS VAS AE NER IRON ROTE PRO