Aftonbladet – 17 oktober 1846, sida 2

justitierådet framträdde till Carl, fattade dennes band och yttrade till honom sjelf: — Kom med, broder! din son skall också vigas i dag. Här står hans brud, mamsell Agnes, egarinna till Erlenrode. Helsa på din sonhustru. — Hör på, Weyrzch, detta är utom allt aftal, sade den gamle Baldersleben, bannande, i det han kastade en blick på Agnes. — Den der är ju ingen annan än jägmästarens i Buscchbau dotter? — Det är egarinnan till Erlenrode, som din son har utsett tiil sin maka, sade justitierådet — Nå men, hvem kan nu bli klok på allt det der? frågade den gamle. Men han hann ej säga något mer, ty Carl stod redan för altaret med sin älskade Agees och akten försiggick medan amtrådet var försänkt i betraktelser och fåfängt sökte reda denna gåta. Den benägne läsaren torde nu sjelf föreställa sig slutet. Blott så mycket böra vi tillägga, att, sedan justitierådet hade vid det skummande glaset berättat amtrådet hela bistorien, från början till slut, och den sednare icke nog kun nat förundra sig öfver att ban ej skulle egt ringaste aning om sonens förehafvande, var har mycket nöjd med hvad som skett, helst han ändå i sjelfva verket höll rätt mycket af Ag: nes. Huru gladde det honom icke att Car ändå fick en rik hustru och att detta var Ag: nes, hvilken han trodde om att bli en så god sonhustru och bra sjuksköterska. — Så är då alltsammans mycket bra! ropad han och kysste den sköna sonhustrun på pannan SLUT. få