del, eller af eländig helsa, dåliga vätskor m.m. d. Under en påtagen masque af djupsirne, al:var, religion, sedlighet och: allt godt, uppträder ban nu med en bokstafspatrisrks syrliga uppsyn och uttalar sitt anathema emot det glada, derföre, att slikt skall: vara ytligt! Men visar sig något allvarsamt och reflexivt, då förgrymmar han sig emot det; ty det innebär p!endenps,! det är satsmakeri inom konsten! Ingendera får vara. Frågas: hvad menar och vill då kritikastern egentligen? Thorild bar uppdagat derna hemlighet redan om sin tids idioter och Pratmakare på det kritiska sividsfältet. Idioten fördömer allt, -som är en tum öfver honom. och ailt som ör en tum under honom. Men hvad duger? Intet annat, än bvad som på linien är jemnhögt med horom, eller, ännu rättare, det som är han sjelf. Hela denna Afterkritik, hvarbelst den uppenbarar sis, skadar i bög grad den sanna, på grundsatser och rena mot:ver giundade kritiken; emedan publ:ken ofta sammar bandar dem, finner den sednafe lika löjlig som den förra, oeh föraktar dem begge.