Aftonbladet – 23 juli 1846, sida 2

Vid min ära, ja svarade Gustaf med ett så fast och beslutsamt uttryck, att Alanda ryste dervid. Och du, min Alanda, som så strängt säger schack åt den blinda kärleken, så att du endast vill öfverlåta din hand och ditt hjerta till din besegrare i denna förståndsstrid, är du också nöjd med dessa vilkor, så lofva äfven du att underkasta dig din besegrares vilja.n pJag vill antaga och hålla dessa vilkor,, bedyrade Alanda lifligt, i det hon gaf sin hand derpå; men hennes far kände af den lilla handens darrning, att hennes mod var tvunget. Och jag, såsom fear, försäkrar på mitt ord, att jag antager dessa vilkor, förklarade öfverjägmästaren och sade han, vändande sig till kammarherrn: Nu felas endast er förklaring. Jag ingår utsn tvifvel på edra vilkor,, sade kammarherrn otåligt: låtom oss blott komma till caken. . ,Jag är med derom, svarade öfverjägmästarn lugnt, spelet kan begynna, mina herrar; vi fäder äro stridsdomare. Sedaa Alanda genom lottkastning vunnit första draget, begynte hon spelet med ansträngning af hela sin själs krafter. Kammarherren ställde sig bakom sin sons stol. Hans hofmannaanlete, som hittills varit upphetsadt af middagens alla läckerbeter cch hvars starka rodnad lifligt stuckit af mot hans pudrade frisyr, bleknade nu allt mer och mer; det beständiga småleendet försvann och i spänd väntan knöt han sin hand krampaktigt. Hans magra figur liknade en förtviflad spelares, som på ett enda kort sätter sitt sista hopp. Öfverjägmästarn betraktade deremot med förnöjdt lugn spelets gång. Alanda försökte att narra sina motspelare till anfall derigenom att hon sjelf listigt begick små förseelser. Henrik lät också förleda sig och anföll obetänksamt Alenda, som lätt afböjde hans svaga anfall, men derigenom för sin egen del kom i ett farligt läge, under det Gustaf noga genomskådande hennes plan, lugnt utvecklade sin härs alia stridskrafter och begynte antaga en fruktansvärd ställning. Intet ljud afbröt tystnaden. Kammarherren lade liksom t lfälligtvis henden på sin sons axel och en krampaktig tryckning gjorde den oförsigtige spelaren uppmärksam på hans fel. Henrik såg upp och mötte Alandas förundrade blickar; han trodde sig läsa i dem en uppmaning till deras gemensamma strid emot Gustaf; straxt ändrade den olycklige sin plan och anföll med ifver sin rival. Alanda, glad häröfver, förenade alla sina