Aftonbladet – 23 juli 1846, sida 2

Article Image
börligt, hvilket slags representation den emellan rikena resande och hvarann påhelsande ungdomen utgjorde. Sådant kan utan tvifvel kallas en Deputation, nationerna emellan, som, utan att vara formlig, icke desto mindre är i stånd till stora följder. Om man ej alldeles bedrager sig, har den också redan medfört sådana. Svenska och Danska folkens närmande till hvarandra har satt ett antal politiska föreställningar i rörelse, äfven på högre och sluti ligen på de högsta orterna, hvilka måhända uteblifvit utom ett visst intryck ifrån det Unga inom nationerna. Det synes, som om allmänna tänkesättet åt ett visst håll utbildat sig till en så beskaffad, på en gång stark och välgörande makt, att denna medfört flere tänkvärda och lyckliga händelser. Aran af första uppslaget tillhör onekligen Danskarne, enär deras ynglingatig till Sverige var i ordningen det första. I öfrigt, man må bedöma alla dessa saker och deras verkningar huru man vill och kan, så är det åtminstone historiskt visst, att ingenting hvarken i Nordens eller några andra länders häfder liknande med dessa Studentfärder kan uppvisas. Lika litet finnes något motstycke till det utomordentligt varma och lysande sätt, hvarpå de anlände ynglingarne å ömse sidor emottagits; något, som bäst visar med hvilka ögon alla folkklasser, från de högsta till de lägst3, betraktade besöken. Uader förledne vinter utvecklade sig saken vidare. I Sveriges och Danmarks historia gifves slutligen icke heller något liknande med det konungamöte emellan Oscar I och Cbristian VIII, hvilket, likasom för att sätta kronan på folkvänskapen och den började ungdoms-alliansen, i dessa sköna sommardagar egt rum. För att återkomma till den skrift, vi här anmäla, torde föregående anmärkningar vara tillräckliga, för att visa den historiska betydelse, som kan ligga i en authentisk samling af de med Studenttåget förknippade akter och handlingar. Den för våra ögon liggande Berättelsen innebåller visserligen till en dryg del Tal och Verser: detta slags litteratur, hvarvid man vant sig att känna ledsnad, så fort de ej utgöra annat än officiella deklamationer och kalla vältalighetsprof, föranledda genom etiketten eller hoppet om belöningar. Ingenting sådant har här kunnat vara i fråga. Man kan vara viss på, alt ingen i detta tåg yttrade en värme, som han icke kände, eller sade ett ord, som han ej tänkte. Ty likasom ingen yttre pligt uppfordrat någon enda af alla dessa studenter att resa, så uppsteg också ingen att tala eller sjunga, hänförd af annat än den allmänna anden och sakens egen storhet. Detta gifver hela denna samling af små tal och nationalutgjutelser den alldeles egna prägeln. Pectus est, quod disertum facit. Vi mötas öfverallt af en vältalighet, som icke är rhetorik i Ciceros, Bossuets eller Lagerbjelkes mening. Knappast skulle väl ock någon af de här befintliga verserna hafva vunnit ett 2ccessit i svenska akademien. Ej för att de sakna konstmessighet, men för att de hafva något betydligt utöfver denna, hvilket man icke tycker om, när man icke älskar saken. Vi skola inskränka oss till att i korthet angifva Berättelsens gång. Medan det Upsalabref af d. 22 Maj afläts, hvarom vi ofvanföre talat, bildade sig i Christiania ett eget Studentsällskap för afresan till Köpenhamn, hvarigenom alla den norska Studentföreningens betänkligheter undanröjdes; och. hvarom Upsalienserne underrättades genom ett bref af d. 3 Juni. Nu var allt afgiordt, och saken sattes ofördröjligen i gång. Visserligen möttes här och der några försvårande formaliteter i afseende på pass; men de öfvervunnos. Upsalienserne afreste d. 48 Juni till Stockbolm. Några timmar efter ankomsten stego de 132 resenärerne om bord på ångfartyget Gottland. Den 49 besöktes Wisby. Man tog sedermera in vid Carlskrona och Ystad. I Lund möttes Christianiastudenterne. En särskild afdelning i boken (sid. 33—42) innehåller en på norska förträffligt skrifven Beretning om Cbristianiastudenternes Rejse, utgörande en intagande episod om de Norska brödernes färd från deras hem intill mötet med Svenskarne. Deruti ser man den gemensamma saken äfven från

23 juli 1846, sida 2

Thumbnail