Aftonbladet – 18 juli 1846, sida 2

manet få uppbära och för egen räkning behålla de ovissa räntorna. Men denna förmån lemnades utan någon ersättning, var således helt och hållet vill-korlig, beroende af de beslut, Konungen fattade om dessa räntors utgörande af skattehemman i allmän-het. I det ögonblick, kronans behållna skattehemman befriades ifrån ovissa räntornas utgörande, måste följaktligen också ränteköparnes rätt upp-böra till samma räntor af de hemman, hvilkas årliga ränta de köpt. Denna dyrbara lemning af rättvisa mot bonden åsidosattes vid de försäljningar, som förmyndarestyrelsen verkställde. Denna styrelse sålde ordentligen rättigheten till salpeterhjelpen och stora gär-den, liksom till årliga räntan, och gaf köparne derigenom en dittills okänd rätt till ostörd besittning ar den inkomst, dessa räntor lemnade. Det är bekant, att kronans fördel uppgafs som: skäl till de två räntornas beräknande vidi försäljningen, Den lycka, det skälet gjort, är större, än det förtjenar. Åtgärden förlorar intet af sin karakter, såsom eltnyll våld emot bonden, om än kronan derpå vann. — Men sjelfva det föregifna nitet för kronpans bästa förefaller tvetydigt. — Förut erhölloköparne, för elthundrade riksdaler i köpeskilling, tre riksdaler i ränta. Nu deremot gafs dem för lika stor köpeskilling en ränta af fyra och en kalf riksdaler. Skedde denna nedsättning i köpeskillingen cckeå af nit för kronan? För oinvigda synes, som, der Gustaf Adolfs me-thod fanns ofördelaktig för kronsn, en regering med så mycken duglighet, som Chris:in:s förmyn-dare egde, bort finna, att det blott fanns två methoder att skaffa kronan hvad den borde hafva. Ansågs bondens rätt ej utgöra något hinder, då hade alla räntorna bort säljas till det gamla priset, nemligen etthundrade riksdaler för tre riksdalers ränta. — Ville man deremot på en gång afse: kronans och bondens rätt, då hade man bort förbehålla kronan alla ovissa räntor af de hemman, hvilkas årliga ränta såldes. Nu uppoffrades både kronans och bondens rätt, och den enda, obetydliga ersättning, som bonden i sina nya förhållanden kunnat finna för allt det våld honom öfvergålt, nemligen någon lindring i en och annan obestämd, mindre börda, skyndade man att låta honom dyrt betala. År 4643 förklarades, att, alldenstund de bönder, som från kronan kommit under frälset, hade bättre vilkor och lisa vid ulskoifningar och andra extraordinarie pålagor och krigsbjelper, så aktades s-äligt, att desse skattebönder deras husbönrder (2?) deremot vette till viljes och tacka på sätt och vis, som de sig emellan kunde åsämjas. — I den förklerin2en ligger fröet till den nya räntan: Mantalsdagsverkena. Hvilken rätt hade köparne dertill förvärfvat? . Huru mycket förmyndareregeringens försäljningssäll bidragit till mantalsräntans förevigan-de, vet den kunnige. Han vet ock, att Christinas förmyndare hafva så stora förtjenster om foster!an-det, att man ej behöfver dölja, att äfven de betalt den menskliga svagheten sin gärd