arom något köp sig afhända, då skole de oss och kronan dem förut hembjuda., Icke i alla Gustaf Adolfs köpebref finnes dylik förbehåll. Det tyckes som det i synnerhet blifvi uteslutet vid försäljning till personer, dem Konun gen varit synnerligen bevågen, t. ex. Johan Kasi mir och Axel Oxenstjerna. Så hafva vi ock lag märke till, att detta förbehåll ofta saknas i de å! 4630 utfärdade köpebrefven. Men huru vanligt det likväl var, ses ej blott a den mängd bref, der det träffas, utan ock af ser skilda i Kammar-kollegii kopieböcker gjorda anteck ningar. — Så är, i kopian af ett för Johan Kasi mir d. 45 Juni 4626 utfärdadt köpebref, kontex ten afbruten med anmärkning: Sedan efter van lig form, allenast utelåtit hembjudningen till kro nan; och i 4628 års kopiebok läses: Sjelfva for ma, hvarefter alla köpebrofven på godsen detta å 4628 äro stälda, finnes sub dato d. 149 Aprilis föl Grefve Magno?). Intet dylikt förbehåll hafva vi upptäckt i de af förmyndarestyrelsen utfärdade köpebref, ehuru åtminstone från allmän nytta visserligen ej nägon betänklighet kunde hemtas emot intagandet dera i köpebref å skattehemmans räntor. Den sista olikhet emellan Gustaf Adolfs och förmyndarestyrelsens förfarande, som vi akta nödigt här anmärka, består deri, att sist nämnda styrelse från rättigheten att köpa kronogods och skattehemmans räntor uteslöt ofrälse män, hvilka i Gustaf Adolfs tid egt denna rätt. I det första af sina häften erkände Hr F. till em början denna olikhet. Men sedan förmäler han sig hafva funnit bekräftadt, hvad han förut anade: nemligen att detta vilkor var gammalt och redan af Gustaf Adolf följdt. Ty se, just i Hr G:s Sv. Folk. Hist. III: 61 läses, att Gustaf Adolf till bjelpmedel i sina stora penningebehof använde försäljning och förpantning af kronans egendom, samt förpantning af dess inkomster: Försäljningen skedde till adeln under evärdeligt frälse: förpantningarne äfven till andra. Altså, fortfar Hr F., har Hr G. sjelf visat, att redan Gustaf Adolf antagit denna adelns uteslutande rätt att köpa kronogods,. Längre fram talar Hr F. om adelns redan af Gustaf Adolf stadgade uteslutande förköpsrätt till kronogods, alldeles som Gustaf skulle genom ett ordentligt stadgande gjort regein tili lag. Hr F. har just i Hr G:s Svenska Folkets Historia 3: s. 64 stött på en oriktighet, paturligtvis gjort det oriktiga ännu oriktigare och sedan dermed vändt sig emot Hr G:s riktiga yttrande. Aningen var olycklig! Förhållandet är, att ehuru de aldraflesta försäljningar under frälsefrihet i Gustaf Adolfs tid skedde till adeln, skedde dock äfven sådana till ofrälse. Vid ett flygtigt ögnande i Kammar-kollegii kopieböcker för några är, har rec. funnit följande exempel. D. 45 April 4624, 48 Juni 16235 och 435 Juni 4626 till Hofrättssekreteraren Erik Tranevardus; d. 24 April 1627 för Anders Pehrsson till Kåilsta, och Borgmästaren Hans Nilsson; d. 2 Jan. 4698 till Faktoren Erik Larsson, d. 19 April s. å. till Ståthållaren Peder Nilsson; d. 29 April 1629 till Biskopen Johan Rudbeck; d. 5 Mars 1630 till Professor Lars Wallius; d. 10 April s.å. ill Faktoren Mårten Wevilzer.