Aftonbladet – 18 juli 1846, sida 2

MEDRIV HILH VY MIVIIMUTE MULEN HMUDVURSULI ::) UU CIDUL vette till viljes och tacka på sätt och vis, som de sig emellan kunde åsämjss. — I den förklerin2en ligger fröet till den nya räntan: Mantalsdagsverkena. Hvilken rätt hade köparne dertill förvärfvat? Huru mycket förmyndareregeringens försäljningssältl bidragit till mantalsräntans förevigan-de, vet den kunnige. Han vet ock, att Christinas förmyndare hafva så stora förtjenster om foster!an-det, att man ej behöfver dölja, att äfven de betalt den menskliga svagheten sin gärd Ea annan Jika märklig punkt är den följande: 43:0 Fastän Gustaf Adolf sålde kronogods och skatteränor, har dock Hr G. sagt, att denna Konung ville ingenting uppoffra af thronens rättigheter... Men när den sristokratiska förmyndareregeringen på samma sätt afyttrede räntor och kronogods, då har det a! Hr G. blifvit katladt ett våldets verk, en plan att uppsluka thronens rätligheter. — Fr. har visat osammanhanget och motsägelsen af äfven dessa yttranden. Den afgörande punkten är i detta ämne frågan, om förmyndarestyrelsen vid sina fö iningar förfor på samma sätt, som Gustaf Adolf vid dem, han företog. Kan det bevisas, att förarsndet var olika, så förfaller Hr F:s anmärkning hel och hällen. Nu boppas rec. redan i det föregåendo hafva ådagalagt halten af påståendet, aw förmyndarnes förfarande vid försäljningen var detsamma, som Gustaf Adolfs. Men rec. her i detta hänseende åtskilligt ait til lägga, som här har sin rätta plats. Rec. anhäller då först, ait här få lägga den vigt, som vederbör, på förmyndarestyrelsens tilltag att utan rågot stöd af Jag 4:0 i-köpebrefven införa, det drottningen inom natt och år efter sitt tillträde til! regeringen skulle betala köparne tillbaka derss köpeskilling, om hon ville häfva köpen, och 2:o vid regeringens ö?verlemnande till henne, söka bibringa henne åen öfvertygelse, det hon verkligen var bunden, om ej just till den i köpebrefven utsatta preskriptionstiden, dock till en preskriptionstid, och den ganska kort. Man kan hos dessa män icke såsom förklarisgsgrund till ett dylikt förfarande antega okunnighet. Hvar skall den då sökas? I förmodan, att större säkerhet om äganderätten, än den i lagen medgifna, vore nödig för att förmå köpa-ren till större kostnader för godsens förbättrande? Detta låter höra sig i fråga om kronohemman, som: blefvo köparnes egendom, men eger ingen tillämpning på skattehbemmans-räntorna. Förmyndarne. omtala sjelfve, som sin bevekeisegrundi, svårigheten att på. andra vilkor erhålla försträckningar. Försöket hade väl kunnat göras. Man hade derigenom med mera säkerhet kunnat utröna, hvad nödvändigheten ovilkorligen fordrade. En annan, också redan anmärkt, olikhet! Man: finner i en mängd af Gustaf Adols köpebref en serskild återköpsrätt kronan förbehållen, utom den i leg stadgade, hvilken i brefven ej nämnes och ej behöfde nämnas. Bland köpebref, der vi sett sådant förbehåll, nämna vi dem till Lars Tydiksson cen 192 Mars 1623, till Gabriel Bengtsson Oxenstjerna d. 34 (2). Sept. och för Brita De la Gardie d. 10 Nov. sam-ma är; till Erik Tranevardus d. 15 April 16924 och d. 18 Juni 1625, till Evante Baner ä. 7 Juni 1626, till Pehr Börjesson och fem andra, d. 49: April 1627; till Henrik Fieming och fem andre, d. 24 i samma månad; till Magnus Brahe d. 49 April 1628; till Eri; Axelsson d. 21 April 16929; till Moritz von Usslar d. 15 Maj 1630. samt till Christophersson at Säglinge och Fru Elisabeth af Årsta d. 22, äfvensom till Jakob Axelsson d. 30 i ssmma månad. År 1623 egde dessa förbehåll, med obetydliga afvikelser sinsemellan, följande lydelse: Dock oss det förbehållet, att hvar honom (köparen) eller hans efterkommande trängde eller behagade samma gods att försälja, och hans slägt och arfvingar det icke vele behålla, hvilket dem i sådant fall skall öppet stå; då skola vi och kronan vara närmast dem att lösa framför alla andra utur (utom) slägten, för så många penningar, som de honom kostat hafva.n Sednare lyder det vanliga formuläret så: Ochr indock adliga privilegier förmå, att vi icke måge några frälsegods under oss och kronan köpa, sä vele vi dock dessa gods, som ifrån kronan komne äro, oss hafva förbehållna, dem att lösa, om de oss till köps hembudna blifva, och oss då behagar dem att köpa för så många penningar, som vi då kunna förenas om ). I köpebrefvet för von Usslar 15 Mej 1630 heter det: Men der så vore, att han, hans hustru eller barn framdeles sinnade vore samma gods ige) Afskrifvet ur köpebrefvet för Magnus Brahe af 49 Aprib 4628, och i hufvudsaken alldeles lika med det redan i köpebrefvet för Tranevärdus år 4625 begagnade. :