Aftonbladet – 14 juli 1846, sida 2

— Dahlberg. Jag tror, att Sofi ännu icke sagt sanningen, utsn harcelerar domstölen och alla menniskor. Jag har ingen anledning, att ändra min öfvertygelse om modrens oskuld i gerningen, och utgår från den synpunkt, att om begge voro brottslige, skulle Sofi icke haft något att dölja. — Jag bör måhända upplysningsvis nämna, att uti ett brefkoncept, som vid Sofis häktande funnits i hennes gömmor, hade hon skrifvit till sin fästman Lindberg: två ting har passerat och det har gått bra. Jag har föregifvit för mamma att du är sjuk och derföre icke kan komma till Attarp, — samt att Gran nämnt, att Sofi och Lindberg skrifvit i chiffer till hvarandra. Åklagaren upplyser, att både Sofi och fru Ekvall korresponderat med Lindberg och hr Dahlberg yttrar den förmodan, att fru Ekvall kan lemna upplysning angående det i Sofis gömmor funna brefkoncept. Fru Ekvall får åter inträda i tingssalen och tillfrågas af hr ordföranden i detta ämne. Fru Ekvall förklarar, att ett sådant brefkoncept funnits i Sofis byrå, att fru E. icke mindes huruvida hon läst innehållet eller icke, men att hon vill erinra sig, att brefkonceptet lemnades till Gran ochlästes af honom. Gran förekallas och vitsordar, ått han genomläst konceptet, men säger sig deri icke hafva funnit något, som fru Ekvall ej skulle få veta, och erinrar sig att Sofi bland annat i samma koncept yttrat sig befare, att slägtingarne skulle komma till begrafningen och öfversvämma Attarp. Fru Ekvall säger sig nu minnas detta yttrande, äfvensom att Sofi muntligen berättat henne att Lindberg legat sjuk vid regementsmötet, utan att fru Ekvall kan erinra. sig om Sofi haft detta yttrande före eller efter begrafningen. Sofi förekallas. Ordf. Minns Sofi om hon skrifvit något brefkoncept till Lindberg? — Sofi. Nej, det har jag aldrig gjort. Jag str-f brefven genast färdiga. Ordf. Kan Sofi. erinra sig, att hon. någon gång skrifvit-till Lindberg och berättat, att Sofi för sin mor föregifvit Lindbergs sjukdom vid mötet såsom skäl för hans uteblifvande vid begrafningen? — Sofi. Något sådant har jag icke skrifvit. Jag sade till mamma, att Lindberg var sjuk och det var han, hvarföre han ej heller kunde komma till Attarp. Hr Dahlberg frågar Sofi, om hon icke i bref till Lindberg yttrat sig befara, att slägtingarne vid begrafningen skulle öfversvämma AÅttarp, men Sofi svarar att hon aldrig skrifvit så. (Fru E. sätter näsduken för ögonen och gråter.) På ordförandens tillsägelse lemnar Sofi tingssalen. För fru E. upprepas nu uttrycken i hr Dahlbergs bref till henne, hvarefter hr ordf. frågar huru hon skrifvit i det bref, som föranledt svaret. Fru E. Det minns jag icke. Jag hade troligen skrifvit och bedt, att de icke skulle vara för onda på Sofi. Ordf. Huru uppfattzde frun meningen med yttrandet, att Sofi för sin grufliga handling säkerligen haft stora skäl, som skulle rättfärdiga henne både inför Gud och menniskor? — Fru E, Jag tänkte, att dermed syftades på att Ekvall varit mycket svår och gnatig och att Sofi verkställt brottet för att ta honom ifrån verlden och derigenom skaffa oss lugn. Jeg är icke med om det, hr häradshöfding! och har aldrig uppmanat henne dertill, såsom hon sagt; Gud hjelpe henne! (Fru E. utbrister i en häftig gråt, blandad med konvulsiviskt skratt.) Efter särskilde frågor om fru Ekvall icke förstod någon annan äsyftning i meningen af hr Dablbergs bref eller kunde påminna sig att slägtingarne samtalat om möjligheten, att far och. dotter till hvarandra stått i ett nätmare förhållande, svarade fru Ekvall nej. Ordf. Har frun berättat för hr Dahlberg, att Sofi fått en penningesumma af sin far och att detta förefallit frum besynnerligt, i anseende till Ekvalls vanliga njugghet? — Fru E. Det mins jag ej; kanske att jag talt om den stora julgåfvan. Ordf. Huru stor var den? — Fru E. Det kan jag sannerligen icke säga med säkerhet. Huru mycket var det, 46 eller 20 rdr? jag mins ej. Ordf. Har frun icke omtalat, att Sofi fått någon annan summa än julgåfvan? — Fru E. Det mins jag icke, kanske att jag talt om marknadspengar. Ordf. Har marknadsgåfvan gifvit frun någon misstanka i ett eller annat afseende? — Fru E. Nej. Ordf. Har någon annan yttre anledning till misstanka uppkommit t. ex. deraf, att fruns man ofta uppehållit sig i Sofis kammare? — Fru E. Nej, jag fästade ingen uppmärksamhet dervid. Ordf, Har frun märkt, att hennes man och Sofi företrädesvis önskat eller sökt tillfälle, att kunna vistas i samma rum tillsammans med hvarandra? — Fru E. Något sådant har jsg aldrig märkt eller förstått. De voro väl ofta tillsammans, men icke på annat sätt, än att då Sofi var der nere, sof han middag hos henne, och då hon var uppe på sin kammare sof han der. Ordf. Gaf icke denna omständighet frun någon anledning att tänka på möjligheten af ett närmare förhållande dem emellan? — Fru E. Nej, ehuru Ekvall var grufligt kinkig-emot mig. Hr Dahlberg (till fru E.): Sök att draga dig till minnes om icke Sofi vid något tillfälle i trädgården omtalat för dig, att hon fått penningar af sin far. — Fru E. Jag mins ej. Söta go vänner, jag kan ej komma ihåg det. Hr ordföranden gör nu en resume af hvad vid detta ransakningstillfälle förefellit och upprepar till fru Ekvall frågan om icke den ena eller andra omständigheten kunnat hos henne väcka tankan på något otillbörligt förhållande emellan kontrollören