Ekvall och Sofi? — Fru E. (som med slöhet : uppfattningen synes hafva besvarat flera af de. föregående frågorna, lägger handen på pannan och säger): Vänta lite... Det är en gruflig röra jag har i mitt hufvud. (Hoh upprepar hvad ordf. nyss sagt och yttrar sedan tveksamt och frågande): Det skulle ha varit jalousie? Ordf. Ännu värre; min fråga afser, att få veta huruvida frun tänkt eller trott, att far och dotter lefvat såsom gift folk? — Fru E. Nej, — åh nej. men jag tyckte det vara underligt då vi först bade flyttat till Attarp, att jag ej kunde göra Ekvalltill Jags lika väl som Sofi. t Ordf. Har fran icke hört syskonen samspråka om en sådan misstanka? — Fru E. Nej, det kan jag icke påminna mig. Jag kan omöjligen säga mer än jag vet. Hr Dahlberg upprepar ordförandens sista fråga och söker föra fru Ekvall till minnes slägtingarnes samspråk och gissning. Fru E. (eftersinnande.) När du säger så, tycker jag mig vilja minnas det. S Ordf. Har någon tanke på ett brottsligt förhål-lånde emellan fer och dotter aldrig uppstigit i fruns sinne? — Fru E. Åh nej, det kan jag icke påmin-na mig. 4 Ordf. Denna tanka är en af de rysligaste, som en mor någonsin kan fatta. Medger frun, att någon förfärligare tanka, än tanken på ett broftligt umgänge emellan far och dotter icke kan gifvas för den, som inser betydelsen både af sina rättig-heter och sina pligter, och känner sällheten i deres utöfning såsom maka och mor; medger frun det? — Fru E. Ja. Ordf. En sådan tanka måste man minnas, om den något ögonblick funnits till. Medger frun, att minnet af en sådan tanka, om den en gång blifvit väckt i en mors bröst, aldrig kan utplånas? — Fru E. Ja. Crdf. Har en sådan tanka icke vid något tillfälle funnit insteg hoå frun, i anledning af fruns mans beteende mot Sofi, t. ex. hans penningeskänk till henne, bans vistande på hennes rum, hans välvilja alt tillhandahålla henne sitt bibliotek eller eljest? — Fru E. Nej. Det har blott förefallit mig underligt, att Sofi och icke jag kunde göra Ekvall till lags under den första tiden sedan viflyttat till Attarp; men utan att jag kunde tänka, att Ekvall haft brottsliga framsteg med Sofi. Ordföranden fäster äter fru Ekvalls uppmärksamhet på det samtal emellan slägtingarne, hvarom hr Pshlberg inför domstolen i dag afgifvit berättelse, och uppmanar fru E. att draga sig detta samspråk till minnes. Fru E. Hvart har jag tagit vägen, min söta goda Dahlberg! inte talte vi så. Vi förundrade oss öfver förhållandet med penningegåfvan, men icke talade vi om någon bestämd misstanka. —Jeg kan och vill icke tänka så: Ordf. Fer frun aldrig tänkt något i denna syftning? — Fru E. Nej, nej. Det kunde väl hända någon gång att Ekvall kurtiserat och klappat Sofi; någvt annat kan jag ej säga, något annat har jag ej sett. Jag minns icke, att syskonen och jeg samtalat om nägon misstanka, men om de sagt något sådant, icko ljuga de. Jeg vill ej bli lögnerska: (Medan domaren en stund dikterar till protokollet, faller fru Ekvall åter i en konvulsivisk gråt och utbrister): Jag är den olyckligaste menniska på jorden! Ordf. (med allvar.) Lossa derföre på olyckan. Tala ut allt hvad frun vet, så b!ir det bättre, Frun Här både klokhet och förstånd, att urskilja det rätta. Skall nu fruns sista yttrande, att syskonen icke ljuga och att frun ej vill bli lögnerska, betyda ett erkännande om verkligheten af samtalet emellan frun, herr Dåhlberg och de öfrige slägtingarne? — Fru E. Jag får väl lof erkänna, då syskonen sagt det. Ordf. . Här behöfver frun icke säga annat än sanningen; det är blott henne jag begärt och ännu begär af frun att få veta. Opåkalladt intygar hr Dahlberg på sin själs salighet, att det af honom uppgifna samtal verkligen egt rum och erinrar fru E. de närmare omständigheterne dervid; men fru E. upprepar, att hon icke minns det och att hon vid tillfället förmodligen svarat, att hon icke ville tänka derpå. Detta svar vitsordas af hr Dahlberg. A Uti ett bref till fru Ekvall af den 30 Juni 1845 hade hr Dahlberg skrifvit: Det var roligt att. Sofi var så dugtig vid tinget. På domarens fråga upplyser hr Dahlberg, att fru Ekvall i ett postskriptum underrättat bonom, att Sofi var så kry under ransakningen och att detta uttryck föranledt svaret, hvilket afgifvits 40 dagar efter första undersökningen innan Sofi ännu blifvit häktad. Härmed afs!utades förmiddagssessionen, sedan hr oräföranden i rätten tillkännagifvit, att ransakningen skulle fortsättas på eftermiddagen. —