Aftonbladet – 13 juni 1846, sida 3

ädel, vacker och god. Jag skall visa er hennes porträtt, det hänger uti min sängkammare, Kom, min fru, och ni också, mamsell, jag beder er derom. Jag önskar att ni lär känna min mor. De ingingo i sängkammaren och besågo porträttet, som var mästerligt väl utfördt och föreställde ett fruntimmer af sällsynt skönhet. — Tycker ni inte att hon varit vacker? frågade Sterny. — Ack jo, sade Lise med ljuf röst, stående med sammanknäppta händer framför porträttet, liksom hon stått framför den heliga Jungfrun. — Här är min fars porträtt, sade Sterny till herr Laloine. Herr och fru Laloine närmade sig, för att betrakta det, men Lise qvarstannade framför madame Sterny, och kunde icke återhålla en djup suck, vid åsynen af det ljufva och så myceken välvilja uttryckande smålöje, som lifvade detta porträtt. Det förekom henne, som om en qvinna med ett så himmelskt utseende borde bafva meddelat sin son något af den rena och ädla själ, som återspeglade sig uti hennes drag. De lemnade rummet, och Lise återvände med lättadt hjerta till salöngen. . Lise återkom under fortsatt beskådande af de granna sakerna till den -lilla toffeln, hvilken mycket brydde henne, helst som hona fann beiänkligt att fråga, hvarföre den der fått sin plats. Imedlertid erbjöd sig snart tillfälle dertill. Sterny förklarade för sällskapet betydelsen af de på borden befintliga föremål. På ett af dem såg man en af Ludvig XVI förfärdigad nyckel; ett rökelsekar, som hade tillhört drottning Anna at Österrike, en me:sbok, som midåme Maintenon begagnat: — Och denna toffei? — Dennaitoffel tillhör mig, sade Ste -y leende. — Huru, er? sade fru Laloine. — Ja, återtog Sterny, det är en af mina ungdomsdårskaper. se