Aftonbladet – 13 juni 1846, sida 3

hvarföre blef ej han anlitad att skaffa förgift, i stället för Maja Stina Forssbergs bror? — Sv. Wilhelm ansågs ej så pålitlig som Forssberg. Fr. Hvarföre? — Sv. Emedan Wilhelm. pratar mycket och öfverlastar sig ofta. Fr. Sofi har sagt, att hon fått ett par theskedar af den förgiftade spenaten och blifvit sjuk deraf. Hvem har hittat på denna dikt? — Sd. Mamma och jag kommo öfverens att säga så: Fr. Hvem har hittat på föregifvandet af giftet i mjölkbaljan? — Sv. Mamma tänkte ut det och talte om för mig huru hon och jag skulle säga, för att vrida bort sanningen. Fr; -Voro mamma och Sofi öfverens att gifva Hedda Thorman skulden för ogerningen? — Sv. Ja, Fr. Betänkte: ni ej, att Hedda skulle gå till döden? — Sv. Nej. Fr. Hvad var anledningen, att Sofi bad Forssberg skaffa gift på eftermiddagen sämma söndag, då Sofi gått till Nattvarden? — Sv. Pappa var ej nykter den dagen. Fr. Hade han varit elak? — Sv. Ja, han grälade då på oss som alla andra dagar. Fr, Hvilka starka drycker förtärde han i allmänhet? — Sv. Bränvin, och ibland cognac och vatten. Fr. Hörde Sofi, när mamma och doktor Sköldherg tälades vid efter pappas död? — Sv. Ja, mamina sade till doktorn, att det under Nattvardsgången fallit henne in, att ett ofall snart skulle träffa pappa. Fr. Erinrar sig Sofi något vidare af detta samtal? — Sv. Ja, doktorn framkastade då en misstanka mot mamma omförgiftningen , och mamma svarade: det låter som doktorn skulle tro, att jag gjort det. Fr. Vid sista rättegångstillfället har ett vittne, som tjent sju år i pappas hus, blifvit afhördt och omtalat, huru orolig pappa var en natt, samt att Sofi då varit uppe hos pappa, men sprungit ner och sagt, att pappa var galen; huru var det fatt med denna tilldragelse? — Sv. Pappa var uppe i skjortan, sprang omkring i rummet, sade ingenting annat än att han bad jag skulle sätta mig på sängkanten, der jag blef sittande en stund, hvarefter jag sprang ner till mamma och bad henne komma upp. Fr. Hvarföre sade SofG då att pappa var galen? — Sv. Han bar sig åt så. Fr. Huru bar han sig åt? — Sv. Han satt i sängen, skrek oah kastade sig. Fr. Hvad gick åt honom? — Sv. Det sade han ej. Fr. Hvad var egentliga orsaken till oenigheten emellan Sofis föräldrar? — Sv. När pappa var rusig, förebrådde mamma honom derför och då blef pappa ond. Fr. Kan Sofi icke nämna någon annan orsak? — Sv. Ej någon, som jag vet. Fr. Har Sofi någon gång tvekat i sina mordanslag och erfarit en inre röst, som uppväckt ädlare känlor? — Sv. Jo, det har jag. Fr. Ingick det i Sofis beräkning såsom bevekels grund för giftplanen mot pappa, att Sofi skulle få ärfva bonom och gifta sig? — Sv. Nej; någon annan orsak fanns icke, än pappas fylleri och gnat. Jag bade nog fått gifta mig ändå. 4 Fr. Fruktade ej Sofi att mordanslagen skulle upptäckas? — Sv. Mamma sade, vi skulle akta oss, så att ingen fick veta om: något. Fr. Ett vittne har sagt, att Ekvall hade de yngre flickorna turvis hos sig i sängen om nätterna; är detta sannt? — Sv. Ja. ja Läg Sofi äfven i sina yngre år hos pappa? — Sv, Ja. Fr. Fortfor detta sedan Sofi blifvit äldre? — Sv. Nej. Fr. Tyckte Sofis yngre systrar om att ligga hos pappa? — Sv. Nej. Fr. Hvad tyckte Sofi derom? — Sv. Jag var ledsen deråt. Fr. Hvarföre? — Sv. Jag kan ej säga något annat skäl, än att jag låg hellre nere hos min mor. Fr. I anledning af frågsmålet hvarifrån blodlefrarne i kappan bärledde sig, har Sofi för sin mor förklarat sig villig undergå vwisitation. Hvarföre skedde detta erbjudande? — Sv. På det att ingen skulle misstänka mig. Fr.-Ansåg sig: Sofi misstänkt af mamma, att ba varit rådd? — Sv: Nej. Denna berättelse afgaf Sofi Ekvall under ofta förnyade uppmaningar af domaren, att hon ville fullständigt omtala och uppenbara allt, som kunde lända till hennes egen samvetsfrid och målets upplysning, i stället för att liksom tvinga domaren genom en mängd frågor leta efter sanningen, den Sofi likväl förklarat sig vilja fritt och otvunget bekänna: Då Sofi aflagt sin bekännelse, införes fru Ekvall i den rymliga, till urtima tingsrättens begagnande för tillfället lediga sjuksalen och får der afhöra huru bekännelsen, ord för ord, dikteras till protokollet. Fru Ekvall är klädd i svart klädning, svert, blommig sjal, svart sidenhatt med krusflor och halskläde af nettelduk, -med hvit botten och gula ränder, Hennes bår är slätkammadt och i händen båller hon en hvit lärftsnäsduk. Hennes gång är temligen säker, hennes ansigte är friskt och bar god färg. Ögonen äro lifliga. Draget Vid munnen, — LR