Fru Ekvall (till ordf.) Jag anhåller hos herr häradshöfdingen att få resa till Åttarp, innan jag fö-l res till häktet; jag anropar herr häradshöfdingen att få bestyra om mitt hus och resa hem, för att affärda barnen. . . Ordf. (till fru Ekvall, frågande). Frun anser sig således skyldig att träda i häkte? Fru Ekvall. Det förstår jag mig ej på, men åå jag är hitkallad så---Jag är likväl oskyldig i allt detta och känner ej till någon förgiftning. Då fru Ekvall nu uppmanas att bekänna och ordföranden i hennes minne återför de flere motsägelser hon under förra ransakningen yttrat angående den giftblendade spenaten, upplyser Sofi Ekvall, att hennes mor ej kräkts af spenaten, såsom hon föregifvit, utan af sill, som modren ej kan förtära. Fru Ekvall (utbrister då till Sofi). Åt jag ej af spenaten? kräktes jag ej af den? Sofi. Ja af sillen, som mamma ej tål. Fru Ekvall (vresigt). Hvad är det åu pratar om sill? Sofi (lugnt). Icke vill jag, att mamma skall gå i häkte oskyldig. (Forts. följer.)