Aftonbladet – 5 maj 1846, sida 3

VvVillBNndli:D tele: UI YE UTVISA SEE LHDYTE EEULVIES RR Istånd i 49.de seklet!!! — Då lagar finnas, som sålunda binda händerna på den ärlige och idoge, har man temligen tillförlitligt frågan besvaIrad: hvad är orsaken till den öfverhandtagande pauperismen och immoraliteten i Sverge? : (Insändt.) Något till behjertande i afscende på kommunalnämdernes äliggande på landet. Med anledning af en här i landsorten för någon tid sedan uppläst kungörelse från kongl. kommerskollegium, om upphäfvandet af skyldigheten för I sockenhandtverkare att hädanefter förskaffa sig förI svarsbref af konungens befallningshafvande, tar en olärd landtbrukare sig friheten göra en liten anmärkning mot redaktionen af nämnde kungörelse, !som stadgar: att, på det konungens befallningshafvande bland annat måtte blifva i tillfälle kontrollera den bevillning handtverkare på landet skola i joch för sin rörelse utgöra, sockenstämmas ordföirende bör hos konungens befallningsh. behörigen anmäla dessas antagande, sedan de numera ej be!höfva hos nämnde myndighet lösa försvarsbref,. !Håraf synes tydligen, det konungens befallningsh. läfven hädanefter bör ega en förteckning på dessa :personer; men för att denna måtte kunna blifva I någorlunda tillförlitlig, vill det synas insändaren, att det ej fordrats mycken skarpsinnighet för att finna, det anmälan äfven borde ske då dylika handt:verkare och gerningsmän på sockenstämma afsäga :sig detta försvar, hvilket ej sältan inträffar, elier då de med döden afgå; troligen får konungens beI fallningsh. eljest i en framtid lika gamla socken!handtverkare, som Jerusalems skomakare. En sanI ning är, att bittills, så vidt insänd. har sig bekant, icke heller någon anmälan skett då en dylik person upphört med sitt handtverk. TI öfrigt lärer det I betyda föga i och för kontrollen, ty den har landtmannen sin egen tanka om, då han vet hvilken förfärlig mängd med göromål, af den mest heteroi gena beskaffenhet, är konungens befallningsh. uppv dragen. : Medan vi äro på detta kapitel, vill insänd. nämna några ord om Kongl. Maj:ts nådiga förordning af d. 29 Aug. 1843, Om socknenämder å landet, hvars tillämpning insänd. hsr liten erfarenhet uti. (— 4 S 1 mom., der det bestämmes hvad sockennämden har att bestyra, som bland annat är: att upptaga frågor om ovarsamt umgående med eld och om tjenstefolks olydnad mot husbönder, 8Cc., slutar med: omen må ej befalla sig med egentliga lagbrott, eller sådana mål, som till domstols handläggning höra. Insänd. känner ej skilnaden på egentliga och oegentliga lagbrott, och då man vet, att 24 kap. Byggningabalken, för ovarsamt umgående med eld, bland annatstadgar, i vissa fall böter och i andra till och med plichte med kroppen, må ingen förtänka en simpel jordbrukare, — som sällan är förfaren i juridiken, men lifvas af önskan att gagna det samhälle han tillhör, och ej misskännande välmeningen med nämdens bildande, cmedan dess verksamhet i många fall är nyttig om den rätt ordnas, — i fall han blir villrådig huru han bör tyda ofvannämde, hvarandra motsägande saker; ty å ena sidan vill det synas, som hvad i lagen är vid vite eller straff förbjudet, skulle vara etwt lagbrott, och å andra, är nämden ålagd upptega frågor af denna beskaffenhet. Annu värre blir det då man hinner till 40 , der det nämnes, att för handbafvande af ordning och vården om sedlighet, nämden helst bör söka genom förmaninger och föreställningar förmå den felaktige till rättelse; men nämden eger dock att för uppenbara förseelser ådöma de böter och viter, som genom förfatlningar eller — — — äro stadgader. Äro uppenbara förseelser egentliga lagbrott eller äro de det ej? och månne icke aila förseelser, som i lag och författningar äro vid ansvar förbjudne, kunna och böra hänföras till mål, som till domstols ; handläggning höra? 41 stadgar: Hvar och en, som bor inom nämdens område, är skyldig att tillstädeskomma på dess kallelse, som bör meddelas minst åtta dagar förut. . Fall inträffa likväl, då personer som ej bo inom nämdens område, för att få en sak inom området utredd, måste höras; det är visserligen sant, att denne person kan inkallas för sockennämden i den församling dit han hörer eller der han bor (ehuru ej ett ord i förordningen finnes i sådant fall intaget, och man således beror på nämdens godtycke i den församling man med dylik anhållan måste besvära); men det händer stundom, att det är angeläget snart få saken afgjord, och innan skrifveiser hinna fram, ordföranden i området, dit saken ej egentligen hörer, får tid eller behagar hålla sammanträdet, i fall ban ens bryr sig härom, de åtta dagarne, som föregå inställelsen c.förflutit, protokollsutdrag blifvit skrifvet, afsändt, hun-! nit fram till sin destinationsort, sammanträde der ! hinner ske, kan saken stundom antingen vara nära ! omöjlig taga reda på eller många personer förgäf-: ves besvärade. Såsom exempel! härpå kan insänd. l! ; k j anföra, det han handlagt ett mäl om ett barns qväfning af våda hos modren, der olyckan timade: i sommarens varmaste period; madren, en piga, boende och skattskrifven inom församlingen, hade med sitt späda barn på ett par dagar gått till si-) na föräldrar, boende i en annan, men nästgränsande socken; der, hos ett hjonelag boende helt nära ! föräldrarnes bostad, hvarest modren med sitt barn en natt uppehöll sig, afled barnet helt hastigt, som det uppgafs, genom våda medelst qväfning hos modren i sängen. Sockennämden i den församling,li der olyckan eller brottet (då ännu outredt hvilket-! dera) skett, hvarken behöfde eller egde enligt för-S fattningen upptaga målet, såvida ej den definition ! på ordet bo skulle antagas, att dermed menas ett, om än aldrig så kort besök på ett ställe, eller en! vandring, en resa inom ett omåde dit man i öfrigt icke hörer; men de 2 ojäfvige vittnena, som i målet funnos att tillgå, behöfde ej heller infinna sig hos en utsocknes-nämd, och nämden, som skulle c hålla undersökningen, ej resa utom sitt område för rI att verkställa den; dröjde saken ut med tvist mel-jf lan sockennämderne om laga forum (en så oerhörd händelse är ej i förordningen förutsedd, ty der i dine me åå ntnvasta nita dande mt MA An må RR