Aftonbladet – 1 maj 1846, sida 2

ver möblerad. Jag tog till orda, och sade honom, att hr Beauvallon ansåg s:g förolämpad af hans uttryck om aftonen. Vid namnet Beauvallon utbrast hr Dujarier: Bouvallon, Beauvallon.... säledes vanställande ramnet. Han nekade, att inlåta sig i förklaring med mig Han sade, att han skulle sända mig sitt ombud. Jag yttrade nu vidare, att det smärtade mig att hafva ännu en förklaring att begära af honom, nemligen å hr Roger de Beauvoirs vägnar, hvilken han också haft den olyckan att stöta. Jag drog mig tillbaka, och jag påminner mig, att, då jag bugade mig och gaf honom kortet, hvsrpå stod min adress: rue des Batail!es vid Chaillot, j:g yttrade: namnet är en smula krigiskt, men var öfvertygad, min herre, att mina afsigter äro fredliga,. Jag gick till hr Beauvallon att redogöra för det sätt, hvarpå hr Dujarier emottagit hans begäran om upprättelse. Presid. Jag vet icke, om också detta är föreskrifyet i den der duell-lagboken; men det var åtminstone ej ett medel till förliknings Sui. noc. Hr d Ecquevilley. Förlåt, herr president; jag är militär och har erfarenhet om dueller: van, som jag är, vid fältlifvet. I dylika saker har jag den vanan att vara punktlig, på det stt man cj sedermera må lägga mig något till last. Alla omständigheterna af mitt uppförande såsom sekundant stå icke nu fullkomligt friska i mitt minne: jag ber er derföre om tillåtelse, att för er få uppläsa den redogörelse jag skref vid duc!ltiden. . Presidenten gifver vittnet tillkänna, att uppläsandet af hans redogörelse icke kan ega rum, och att bans vittnesmål måste afläggas muntligen, enligt lagens föreskrift. Vitlnet börjar då ånyo, och omtalar de ord, som vexlades vid mötet hos hr de Boigne, Dujariers ombud. Hr de Boigne, sade han, förnyade Dujariers tilllgjorda skämt med Beauvallons namn, Jag, för at