Aftonbladet – 1 maj 1846, sida 2

anden, byggda på hittills gällande, om också tilllt sin grund oriktiga, lagar; så hafva Rikets Ständerl( Irott det vara nödvändigt, att inskränkningen en-l; dast successivt upphörde samt att för öfvergången till frihet borde bestämmas vissa tider, på det att hvar och en må hafva rädrum för de nödiga förberedelserna, genom utvidgande af sina verk, eller genom andra åtgärder, hvilka det förändrade förhållandet kunde påkalla; och under hvilken öfvergångsperiod jemväl nödigt blefve, för att gifva skydd åt de redan befintliga verken, dels att den hittills gällande skillnaden emellan bruk inom och utom bergslag i någon mån bibehölles, dels ock, att vid anläggande af nya bruk ett visst afstånd från de redan privilegierade bruken iakttoges. I öfverensstämmelse med dessa yttrade åsigter hafva också Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse anhållit, att följande stadganden måtte blifva utfärdade rörande jernförädlingen i riket, nemligen: 1:0 Under de första fem åren ifrån beslutets fattande : Qa) Att full och obegränsad vågföringsrätt medgifves för allt det stångoch manufakturjern, som kan tillverkas vid då tillåtna härdars anläggande utom de egentliga tackjernsbergslagerne; äfvensom för de redan tillåtna härdar inom bergslag, som äro grundade på egna från ortens bergsbruksrörelse afskiljda skogstillgångar; b) Att vid tackjernshytta, der tackjernsblåsningen, under åren från och med 4831 till och med 1840, uppgått till minst 2500 sk årligen, må begagnas en härd med oinskränkt smidesrätt; e) Att nya stångjernshärdar få, med oinskränkt smidesrätt, anläggas utom tackjernsbergslagerna, men icke inom elt afstånd af 2 mil från förut privilegieradt stångjernsbrukn. 2:0 Under de näst derpå följande fem åren: a) Att då hvarje svensk man må erhålla rättighet att, ulom tackjernsbergslag, fritt och utan andra vilkor, än styrkt eganderätt till byggnadsplats, iakttagande af lagarna om vattendämning samt uppgift till vederbörande embetsmyndigheter, anlägga, förändra eller utvidga jernbruk, äfvensom derifrån vågföra allt det stångeller manufakturjern, som möjligen kan af honom tillverkas; b) Att då, jemväl inom bergslag, beviljas oinskränkt smidesrätt för alla befintliga verkstäder. äfven då de äro förenade med tackjernshyttor, så vida hyltegarne afsäga sig den för tackjernsblåsningens bedrifvande beviljade friheten från rotering och vissa andra hemmansbesvär. 3:0 Att, efter förloppet af 10 år ifrån beslutets fattande om smidesfriheten, fri rättighet till anläggning af jernbruk må varda medgifven äfven inom tackjernsbergslagerne, på enahanda sätt, som under de näst förutgångna 5 åren blifvit för landslag bestämdt; -dock att, då sådan anläggning förenas med tackjernshytta, hyttelaget ifrån bergsmansfriheterne måste afstår. Emedan det häraf befinnes, att Rikets Ständers nu i underdånighet framställde försleg till en ny allmän smidesförfattning så högst väsendtligen skilja sig från de hufvudgrunder, som vid 4835 års riksdag af Ständerna uppgjordes, och hvarigenom då afsågs förberedandet af en uppå redan egande pri vilegier och kolhandelsrättigheter beroende successiv öfvergång till större smidesfrihet, utan förnärmande af andras rätt, eller hufvudsaklig rubbning af den för tackjernsblåsningens bestånd vigtiga bergslagsinrättningen, och i öfverensstämmelse med hvilka, jemväl af brukssocieteten godkända, åsigter Bergskollegii d. 45 Febr. 1838 afgifna underdåniga förslag till smidesförordning finnes vara uppgjordt; så anser sig kollegium föranlåtet att till en början och innan de af Rikets Ständer nu sednast framställda förslagen till granskning upptagas, närmare skärskåda de hufvudsakliga motiver, som, enligt innehållet af förevarande underdåniga skrifvelse, synas hafva blifvit lagda till grund för de nu i väsendtlig män förändrade stadganderna. Sålunda anföres det uti iogressen till Ständernas sednaste skrifvelse, ibland annat: att vår jernhandtering ej kan bestå i täflan med den engelska industrien om den icke tillerkännes samma fribet, som den utländska fabrikationen åtnjuter; och samma grundsats erkändes af Rikets Ständer vid 1835 års riksdag, ehuru, vid tillämpningen deraf, den oinskränkta friheten endast medgafs för sådana verkstäder, som kunde uppvisa en bestämd kolti!llgång för hvarje härd, hvaremot andra, som ej egde en sådan tillgång, borde qvarhbållas vid de gamla banden. Denna (af koltillgången beroende) inskränkning, heter det Du vidare, var utan tvifvel i sig sjelf orättvis, då den mindre fabrikanten bar samma behof och naturliga rätt, som den större, att efter förmåga fritt få använda de tillgångar han äger för bedrifvande af sin näring. Häremot anser kollegium dock kunna invändess, hvad som för öfrigt torde vara alimänt kändt, att nemligen vår jernhandtering, hvarken i anseende till sjelfva vilkoren för dess bedrifvande, deraf beroende produktionskostnad, tillverkningsmängd, produkternes art och beskaffenhet eller dessas afsättlighet i större partier, till de allmännaste behofven och för lägsta pris, någonsin kan eller bör med den engelska jerntillverkningen jemföras, emedan den förnämsta uppgiften för den engelska industrien varit och äpDnu är, att genom högt uppdrifven tillverkning för lägsta möjliga pris kunna undersälja andra producenter; då deremot förnämsta syftemålet vid vår jernberedning måste vara, dels att, nästan med hvad uppoffring som helst, söka bibehålla och föröka vår jerntillverknings, på malmarnas goda beskaffenhet och användandet af trädkol beroende, inre godhet och företräde framför det engelska puddlingsjernet, dels äfven, all omsorgsfullt vårda våra skogar, serdeles i bergslagsorterna och bruksdistrikterna, emedan på uppfyllandet af dessa båda vilkor det endast och allena ankommer, om och i hvad mån en lönande jerna a a a TT renen rr nn ET