hållas oinskränkt tillverkningsrätt, fastän icke i det motsatta fallet, emedan då andras rätt ock, enligt hvad Rikets sist församlade Ständer sjelfve nu medgifvit, åtskilliga bruks undergång äfventyrades, utom det att skogarnes-hastiga utödande i en del orter då måste befaras; på samma gång som de, å andra aflägsnare ställen, ej vidare kunde för någon bruksrörelse gagnas. Just genom en, af olika kolfång beroende, författningsenlig reglering af verkstäder och smidesrätt, och sedan inskränkningen af smidet till visst årligt skeppundtal förut varit nästan allmän, var det som, enligt kollegii underd. förslag om härdfrihet, denna inskränkning småningom skulle upphöra att finnas, så inom som utom bergslagerne, derest icke bruksägarne sjelfve ville bibehålla sina gamla privilegier, och det var på det sättet, som kollegium ansett rättvisa kunna vederfaras alla; men för ingen del tror kollegium sådant nu kunna ske förmedelst proklamerandet af allas naturliga och lika rätt till de förut åt vissa till begagnande upplåtna köpekolen, hvilka sålunda kommo att underläggas de mäktigaste och för transporten beqvämeast liggande bruken, som på det sättet blefve i tillfälle att, med obegränsadt antal verkstäder och fri tillverkningsrätt, helt och håHet undergräfva beståndet af tackjernsblåsningen i vissa orter, eller af de på med dem förut gemensamma köpkolstillgångar grundade mindre stångjernsbruken. Gerna må det dock medgifvas, att om, tvertemot hvad händelsen nu är, inga skiljaktiga bruksprivilegier med åt vissa verk tillförsäkrad fortfarande köpekolstägt inom orten förefunnes, då kunde och borde allas naturliga rätt att äfven inom jernhandteringen få fritt använda sina krafter, anses lika rättvis, som den i sig sjelf då vore billig. — Nu deremot håller kollegium i underd. före, att Pprob!emet, som skall lösas, egentligen blifver: tilldelandet åt vederbörande af all den frihet, som kan äga rum, utan kränkning af andras lagligen tillerkända rättigheter, samt utan att derföre inskränka eller tillintetgöra möjligheten af framtida lönande bergsrörelse, derföre likväl här i landet bibehållandet af de intill grufvorna och bruken närbelägna skogar alltid måste utgöra sjelfva grundvilkoret. Funnes icke den urgamla, uppå tackjernsblåsningens sammanhållande såsom folknäring närmast grufvefälten baserade, bergslagsinrättningen, med dess privilegier, och derest för öfrigt de svenska jernbruken i allmänhet voro grundade på dithörande, egna sammanhängande skogar; så vore visserligen faran af privilegiirättens afskaffande samt en öfverallt frigifven tillverkningsoch anläggningsrätt mindre afsevärd, äfvensom då man icke under närvarande förhållanden, en i allmänhet bättre ordnad skogshushållning kunde af den fria tillverkningsrätten blifva en följd. Nu deremot då, inom bergslagerna, tackjernsblåsningen är grundad på bergsmanshemmanens, oftast små, på hyttorna indelade skogslotter, samt en betydlig del af stångjernsbruken äro i beroende af allmogens salukol, håller kollegium i underdånighet före, att en sådan medgilven anläggningsrätt af smiden inom tackjernsbergslagerna, som Rikets Ständer i underdånighet föreslagit, nemligen på de ställen der tackjernsblåsningen förut varit högt drifven, samt utom bergslag fri smidesanläggning, utan afseende på ortens ägande skogstillgångar, skulle otvifvelaktigt föranleda bergslagsinrättningens säkra upplösning och bergsmanshemmanens öfvergång på främmande händer, allt i den mån som de mindre hyttedelägarnes tackjernsblåsning då måste upphöra; och det synes dessutom vara uppenbart, att om stångjernssmidet på sådant ätt finge koncentreras inom bergslagerna, så måte de uti norra eller aflägse orter, på köpetackjern lerifrån grundade gamla bruken snart alldeles nedäggas, dels för bristande tackjernstillgång, dels och : följd af omöjligheten för dem att med ojemförligt Irygare transportkostnader och tyngre förlager då kunna bestå i tällan med de mera gynnande bergsagsbruken, hvilka, -åtminstone under den period, ! om åtginge innan bergslagsskogarne hunne i det rärmaste ödeläggas, sålunda blefvo försatte i tillälle att hufvudsakligen förse jernvägarne med större , lelen af det qvantum stångjern, som vår, som det ynes, redan nog begränsade jernmarknad kunde rligen absorbera, Det är till undvikande af här ofvannämnde, ejll llenast för många bruksidkare utan för landets all-: nänna bästa äfventyrliga påföljder, som bergskollesium ansett och anser bergslagsinrättningars upp: ösning genom nya smidens införande derstädes, tan rsotsvarande koltillgångar och sålunda på be-l! ostnad af tackjernsblåsningen, vara-det farligastel! xperiment, som i bergslagstiftningsväg för närva-! ande kunde vidtagas; ty bergslagsskogarne hafval l ( j l ( 1 Ntid varit och böra framgent blifva förnämsta stölet för landets jernhandtering, och dessa böra då cke i första rummet utödas genom nya smidesaniggningar, så länge som möjligheten ännu qvarstär tt till bergslagstackjernets förädling begagna lanlets öfriga, eljest på en del orter onyttiga, skogsillgångar. (Forts. följer.) ERE