Aftonbladet – 3 mars 1846, sida 3

Imedlertid hvimlar salen af fruntimmersmasker, ur hvilka ögonen gnistra, som svarta diamanter, då de ståtligt röra sig indiademvalsen. Att en och annan Nordisk Sibyllav mängt sig in i den glada svärmen af dansande, ser man redan af repertoiren, och förundrar sig så!edes ingalunda, om man i trängseln stöter emot någon kantig form, der cirkeln så småningom fallit samman till triangel. En varning skulle jag, med anledning af maskeraden, vilja -ge mina värda läsare. Om ni hör ett fruntimmer blifva temligen hårdt tilltalad af en man, beskylld för glömska af svurna eder, och slutligen af mannen lemnad i sticket, nalkas då för all del icke fruntimret och säg: Jag fruktar, att ni slösar er älskvärdhet på personer, som betala er med svartsjukan, ty då får ni bokstafligen till svar: Det angår icke herrny. Den förnämsta karaktersmasken var en björn, som gick väl på två ben,och icke gjorde någon menniska för när. Dessutomi uppfördes, sednare på aftonen, ett Bellmannianskt potpourri, om hvilket vi hänföra oss till den ofvan citerade öfversättningen. Svenska språket riktades med ett nytt, lika elegant, som behöflist uttryck: frakel-nasar,, och herg Schnötzinger fick en artig vink, att, då han en gång, med sin viol under armen inträdde i ett annat lif, hade han der äfven, på bögsta ort, åtskilliga komplimenter att förvänta. En barntrumpet, som, karakteristiskt noz, blandade sig i detta potpourri, emotto;s af publikens bjertliga bifall. 3 Samma afton gaf Innocencen en bal med fasta, till förmån för de nödlidande. Seduare p? natten lär ett bestämdt, ett rörande uttryck af hunger röjt sig i-åtskilliga ansigten, flera, åtminstone af -herrarne,; stola med kannibaiiska blickar betraktat hvarandra, då man slutligen, i afsigt att förekomma ett förnyande af sce