— Skeppsbyggmästaren G. Gummesson, som 4843 räddat iimmermannen J. Lindqvist, då denne från ett fartyg vid Långholmsvarfvet fallit i sjön har erhållit silfvermedaljen för pberömliga gerningar. — Förrådsförvaltaren vid Stockholms utredningsförsåd W. Norman och förrådsskrifvaren S. Abrahamsson hafva, för ökade göromål i följd af de i förrådet bildade reservupplag och des utvidgande till ensam hufvuddepöt för armeens beklädnads-utrednings-tross och sjukvårdspersedlar, fått sig tillagda arfvoden för innevarande år, ulöfver ordinarie aflöningen, den förre till 350 rdr och den sednare till 150 rdr bko, att utgå af 4:de bufvudtitelns anslag till oförutsedda behof. — På hemställan af Konungens befallningshafvande i Stora Kopparbergs län har Regeringen b.faliit, att för ofärdige förre pionnieren Isaac Leonard Netherwood, 32 rdr 46 sk. må årligen, intill dess bans rätta försörjningsort blifvit bestämd, siällss till bemälde befallningshafvandes. disposition och tills vidare utgå af anslaget för sådana fattiga, byilkas mantalsskrifningsort ieke kunnat utrönas. (Dagen.) — Ett slazsmål uppkom under den förlidna natten mellan trenne drängar, hvilk sammanträffade i portgången tiil ett hus vid S:ora Nygatan, och slöts så, att en af dem dödades och den andre illa sårades af den tredje, som blef på firsk gerning grigen och häktad. En relation om polisundersökning, angående detta brott, förekommer längre ned i bladet, uzder pRälttegångsoch polissakerp. — Uniformsförändringarna. Uti Svenska Minerva för i lördags förekommer angående detta ämne en insänd artikel med öfverskrit: några bidrag till principernas historia, hvilken artikel sedermera i går fanns aftryckt i Dagen med en ampel rekommendation. Den bar påtagligen äfven till syftemål, att vara af mera betydelse, än hvad man förut sett yttradt om samma ämne, genom en skenbar apprat af sakkännedom och detaljanmärkningar, synnerligen vid den nya husarvapenrocken, som kallas Attila, och liknar de andra vapenrockarna, men med tillägg af fem eller sex snören framtill. Som kanske intet ämne är för oss mera främmande än uniformsvetenskapen, så ämna vi ej inlåta os j någon diskussion derom, ehuru det visserligen vid första påseendet: alltid förefallit oss såsom om det vore nästan omöjligt att se någonting på en gång mera ändamålslöst och belamrande åtminstone uti sällskap, än t. ex. en husarofficer af den gamla snilten, valsande på stora bör siJen med en pelsjacka hängande på ryggen; eller till häst med en högmössa med fladdsande flygel, eller hvad det kallas, samt en lång piym, hvilket redan gaf bäraren en passabel omsorg att hålla fast i ett godt blåsväder. Vi förbigå således hela denna del af artikeln med bott den anmärkninger, som vi händelsevis specielt känna, att i alla de fall, der ett eller annat befäl bar fått rågon särskild prydnad på uniformen, såsom t. ex. garderna och lifregementets dragoner, bar detta skett på cfficerarnes egen uttryckliga begäran, framställd genom regementschefen. -Besinnar man detta, så lär också mycket uaf anmärkningarna förfalla om man vill vara rättvis, då det i alla fall är ett faktum, att en betydlig besparing i det hela vinnes (för hästgardet lär denna besparing uppgå till 14,000 rdr banko på 400 man, en ej cbetydlig summa). Men det fina af manövern är just, att denna omständighet skall undanbållas, och det kan ej skada att litet närmare belysa taktiken i detta hänseende, såsom en liten del af den stora taktiken. Det är väl bekant, att det förnämligast är en häfstång, som det reaktionära partiet försöker begagna för att, om möjligt, trötta ut Konungen och tvinga regeringen att kasta sig i dess armar: nemligen att få den inbiliningen fasirotad, att de liberala grundsatserna skulle hota att sätta både civila och militära embetsmän på svältkur, eburu verkliga förbållandet är, ait det liberala partiet väl önskar se embetenas antal inkränkt, men deremot vill hafva hvarje tjersteman, i mån af dess verksamhet, lönad så, att ban äger en tarflig bergning, samt att förtsencten Må finna den väg till utmärkel