Aftonbladet – 25 februari 1846, sida 2

JEN REPLIK IFRÅN H:R REKTOR CRAMER. För någon tid sedan anmäldes isammanhang med några andra skrifter i läroverksfrågan äfven en brochyr af rektorn vid Wisby skola br Cramer, kallad trenne vilkor för skolans förkofran. Detta lilla arbete saknar ingalunda sin förtjenst i det hänseendet, att det visar ett I vackert :bemödande att förlika de nya ideerna Imed den gamla skolformen, och serdeles den sista delen: deraf-om skolans emancipation från Tkyrkan uttalar åtskilliga rätt goda sanningar. IMen i nyssnämnda förlikningsbemödande ligger äfven arbetets brister, då författaren så att säga tager på begge händer, eller på ena sidan vill följa med den liberala tendensen och på den Jandra likväl skall söka hjelpa skrået, hvarigeJnom han på ett och annat ställe invecklat sig i svårigheter, ur hvilka han ifrån sin ståndIpunkt omöjligen kunnat reda sig. Detär också Jalltid ett serdeles qvistigt försök, att i en redan så mycket debatterad fråga, som den emellan de båda, hvar för sig fullkomligt utbildade skolsystemerna, vilja ställa sig emellan båda partierna. Detta gjorde, att hans arbete icke heller egentligen kunde oinskränkt gillas vid den anmälan, som deraf gjordes i Aftonbladet. Härigenom har hr Cramer imedlertid ansett Isig hafva lidit orätt, och redan för flera veckor sedan insändt en vidlyftig och språksam -Treplik, med begäran om dess införande. Ehuru vi nu i allmänhet icke kunne erkänna någon förbindelse att lemna rum åt antikritiker, huru vidlyftiga som helst, så vilje vi denna gången upptaga af hr Cramers svar allt det, som hänför sig till den föregående recensionen, för att visa, det vår mening ingalunda varit att unI danhålla hans åsigter. Artikeln lyder sålunda: I Aftonbladet Mm 282, förd. 4 Dec., och 4 291, för d. 15 Dec: 1845, förekommer en mot undertecknad temligen ovänlig recension, på hvilken jag -) väl är tvungen gifva några ord till svar, mest i afsigt att visa, huru. missledande de artiklar stundom äro, hvilkaaf herrar recensenter för allmänheten framläggas. Svaret skall komma att bestå hufvudsakligen i citater ur Collegii Scholastici i ) Wisby betänkande, ur mitt anförande i sednaste läroverksrevision, samt isynnerhet ur den recenserade skriften sjelf. På Rec:s bekantskåp med de båda sistnämnda har jeg samma anspråk, alldenI stund jag-i de Trenne vilkoren, pag: 8, gifvit vid handen, att xnämnda förslag (det i revisionen reIservationsvis afgifna) och mitt anförande i dag tjena således att i många fall förklara och supplera hvarandra, och böra derföre tillsammans bedömas,. Jag vill följa Rec. i den ordning, han sjelf går. c Hr Cramer försvarar bland annat uttryckligen den gamla skolans flyttningssätt årsvis och 1E sklunga. Undertecknad har tvärtom yttrat (Tr. vilk. p. 3): Hvad angår öfriga grundanklagelserna mot de gamla läroverken: att de för mycket betunga sina alumner, eller att de för litet vänja dem vid sjelfverksamhet, eller att de, genom sina bestämda stadier, föra dessa alumner framåt i klunga, ej till följe af förtjenst, utan till följe af anciennitet eller årstidernas vexlingar; så torde de förfalla, om man gör sig besvär att uppmärksamt genomgå nu gällande skolordning, hvilken genom bestämda och visa föreskrifter söker förebygga sådana fel. Om således dessa fel någonstädes förekommit eller förekomma, så böra de tillräknas icke formen utan tillämpningen. Slutet af skolordningens 1 Sect. 9 kap. 4 S är af sednaste revision betydligen modifieradt och torde längesedan hafva upphört att strängt tillämpas. Det öfriga af nämnda paragraf, jemte 4 Sect. 6 kap. 40 , 1 Sect. 7 kap. 6 , och isynnerhet 4 Sect. 4 kap. 5 och 6 SS torde deremot få anses innehålla åtskilligt godt, värdt att begrundas af hvar och en; som anser läraren vara till för att, bland annat; ledande inverka på ynglingens studier. För att ytterligare visa halten af ofvannämnda beskyllning torde jag också böra citera följande ur mitt anförande, i sednaste skolrevision, Pag. 5: Inträder deremot den vanliga flyttningen till högre klass vid hvarje läseårs slut, såsom vid våra gamla läroverk är fallet, och derjemte tillåtelse medgifves utmärktare subjekter att flytta vid hvarje termins slut; så torde ej mera Ibehöfva i det fallet ätgöras. Om. kurserna i de olika läroämnena derjemte äro väl afmätta; och läraren förstår att påskynda ynglingen, då han i något ämne håller på att blifva efter, och om vid hvarje flyttning, och i öfverensstämmelse med skolordningens föreskrifter, väl utrönes, huruvida ynglingen i alla ämnen är fullt skicklig; så skall man TIpå samma gång befrias från faran af ett ensidigt förtskyndande och af ynglingens qvarhållande för länge. Ty svårligen lärer ynglingen kunna, på 2 å 3 månader, hinna så längt framom sina kamrater, att skada kunde för honom uppstå genom några veckors längre qvardröjande på samma plats. Möjligheten för skickligare och bättre lottade subÅ Tjekter, att befria sig från den retarderande föreningen med mindre skickliga och mindre yäl lotItade kamrater, vore också tillräckligen beredd, då de förre-ej blott vid hvarje läseårs, utan äfven T vid hvarje termins slut, vore i tillfälle att taga ut ett steg, som skilde dem från de sednare. Detta afskiljande komme: äfven att hvila på förnuftsenligare grunder, alldenstund det skulle bero icke på ett ensidigt och tillfälligt försprång i ett enda läroämne, utan på ett samtidigt inlärånde af de för hvarje: särskildt fall ifrågakommande ämnen, och på en harmonisk utveckling af älla de förmögenheter, som för dessa ämnen hade blifvit tagnå i anspråk. . Om de nya formerna af monitörssystem, ämnesläsning, valfrihet, fri flyttning,, heter det bland annat, att de till en del endast äre snarmn På såker, som i verkligheten icke kunna finnas, så länge man ej vill tillåta, att en yngling med ett enda sjelfvaldf ämne genomgår läroverket, och så länge ,