Article Image
skyldig till en polisförbrytelse, och icke: dess mindre vid hemkomsten till målet för vandringen finna sig. belastad med ettskuldregister. af alldeles samma verkan som en fångförpassning, emedan det för honom tillsluter allas öron öch hjertan. Det är redan en högst betänklig anomali, att en mästare skall äga att påtvinga gesällen ett intyg, som han aldrig begärt, och att detta, som i sekler blifvit praktiseradt, icke haft något godt med sig, bevisas till öfverflöd af de officiella klagomålen att gesällerna blifvit värre och icke bättre; hur mycket betänkligare är det icke då, att äfven snart sagdt hvilken annan som helst fått rättighet att döma gesällen, och sätta en fläck på hans rykte, som icke ens en dom i ett mindre brottmål kan medföra. År mästaren en dålig karl eller råkar i delo med gesällen, så erhåller denne lälteligen ett missgynnande intyg; och börjas vandringsboken med ett sådant, blir detta en anledning för enskilda personer, som förargat sig på gesällen och fördenskull affordrat honom vandringsboken, att sadla på af samma sort. Huru en klass, genom försättandet i en så förnedrad ställning, skall upplyftas och förbättras, må de som i vårt land infört ifrågavarande stadgande, upplysa; men att man i andra land har en annan åsigt om saken, bevisas af en nyligen hållen diskussion i franska pärskämmaren rörande lagen för vandringsböcker. Kammaren antog nemligen enhälligt följande tillägg till föreskrifterna om hvad mästaren borde anteckna i gesällboken: Men icke må i vandringsboken inskrifvas något yttrande, gillande eller ogillande, angående gesällens uppförande. Vi rekommendera detta tillägg till intagande i vår svenska stadga för gesällers vandringsböcker: det stöter mycket den gamla slentrianen, men skall vid närmare eftersinnande befinnas fullkomligt välgrundadt.

25 februari 1846, sida 3

Thumbnail