Aftonbladet – 2 februari 1846, sida 2

gamla gardets veteraner icke hafva lång tid att deltaga i striden, beror det på regeringen sjelf att, genom rekrytering bland liberalt sinnade män, äfven på de högre, ioflytelserikare sambällsplatserna bilda sig en tillgifven elite-corps af motsatt färg emot den gamla. Vi torde icke behöfva tillägga, att hela detta resonnemang grundar sig på den förutsättning, att regeringen sjelf är liberalt sinnad och att det endast är försgtigheten eller en viss fruktan att stöta de konservative alltför mycket ifrån sig, som orsakat den tvekan, man någon gång trott sig märka i dess åtgärder. Rn — Uti en revy af Stockholmsbladen i Götheborgs MHandelstidning yttras om den ännu pågående långa insända artikeln i Posttidningen, rörande representations-frågan, bland annat följande träffande anmärkning: Såsom bevis, att år 4840 opinionen alldeles icke var en representationsreform, anföres, att blott 2 friherrar, 2 prostar, 2 professorer och 2 borgare föreslagit förändring i representationssättet, och ingen af bondeständet; men insändaren döljer helt och hållet anledningen till ståndens ringa agitation af frågan. Denna var, såsom allmänt kändt är, att riddarhusvalen till utskott vid 1840 års riksdag-utföllo så, att borgareoch bondeståndens pluraliteter kunde vara förvissade om, att deras utskotts-ledamöter skulle finna understöd af adelns. Då nu dessa begge stånd i konstitutions-utskottet invalde flera af sina för reformen mest nitiske ledamöter, behöfdes ju inga förslag, utom utskottet; och att reformen var en inom dessa sånd allmän önskan, det visade sig ju sedan alltför tydligt, för att kunna bestridas. Imedlertid, hvad gör man ej, för att blanda bort korten?