Aftonbladet – 2 februari 1846, sida 2

BESTÄLLNINGAR FRÅN NORGE. Uti den norske Constitutionelle har, under rubriken: Omj norske anliggender i Svenske blader,, förekommit en fortsättning af artiklar, som likväl icke egentligen angå de norska sakerna, utan den svenska representationen, och som är märkvärdig derföre, att man jemte uppgift af åtskilliga facta, som visa att förf. antingen icke bar reda på våra svenska förhållanden, eller ock sannolikare vill vanställa dem, till:ska innebåller en så noggrannt upprepad samling af den svenska ultrapressens mest triviala stereotypfraser, att man svårligen kan tro annat, än att de varit benäget meddelade härifrån och återkommit på retur. Der talas nemligen å ena sidan om den liberala pressens bemödanden aatt uppreta pborgare och bönder mot de andra stånden; om hätska anfall och nästan till handgriplighet vuppmanande demonstrationer emot medlemmarne af vissa stånd; om den liberala pressens alltmer vildsinta bemödanden att skrämma regeringen; å den andra om p,att bondeståndet, ju mer det kommer till medvetande af den personlighetsprincip, som man för det,samma har uppställt, skall finna desto större betänkligheter emot de afvikelser, som reformvännernas förslag har ansett sig böra medgilva till fördel för förmögenheten och bildningen; att den upplysta allmänna opinionen skall veta patt efter banden rifva sig lös ifrån de meningar, som de mest lästa tidningarna vetat genom sina omsägningar och sina angrepp mot adel och prester skaffa en vidsträckt spridning,; att denna sinnesstämning skall modifieras genom egen eftertanka och lultras genom ninverkningen af en grundligare diskussion än den, som några medelmåttiga och oupphörligt kring samma argumenter sig hvälfvande tidningsartiklar gifvit tillvarelse; att man tydligen kan skönja en reaktion i tänkesätten; att i den sednaste tiden uppstått män, som genom pressen bemöda sig att upplysa allmänhetenn, 0. s. v. Slutligen griper författ. ifrigt om br Fryxells historiska stridsskrift, och råder svenskarne ömt, att de cicke böra bortkasta den aristokrati, som nu engång finnes inom dess sköle, — — Känner läsaren igen tungomålet och dess slägtskap med de för hvarje år återkommande försäkringarna, att det nu börjar blifva slut med Aftonbladets och dess lärors anseende och inflytande m. m.? Det enda vi nu vilja erinra vid denna artikel, ur hvilken de citerade kraftbitarne finnas aftryckta i Minerva, är att det visserligen är förargligt för sådane starkt aristokratiskt sinnade berrar, som författaren, att det finnes vissa eviga rättsgrundsatser, hvilka derföre alltid förblifva desamma, och hvilka alltid måste omsägas, till dess sanningen deraf blir insedd.