förekomma den ensidigbet eller töckniga inbilskhet, som så lätt inrotar sig hos en och annan ledamot af lärda korporationer, när dessa få anledning att asöndra sig likt Indiens eller Egyptens prestkaster, och betrakta hela den öfriga verlden som en profan hop, ovärdig något afseende vid deras företag, huru mycket än dessa kunna, genom sina följder, gagna eller skada henne. Det utmärkande vid ifrågavarande befordran består i de nästan diametralt mot hvarandra stridiga omdömen, som mediCinska fakultetens ledamöter, professorn d:r Hvasser och hans suffragant professorn d:r Bergstrand, på ena sidan, och professorn d:r Wahlenberg på den andra uttalat öfver förtjensterna hos de tre sökande till den lediga professionen, nämligen prosektorn vid Upsala universitet, d:r P. J. Liedbeck, extra provincalläkaren d:r G. Varenius och prosektorn Vid Carolinska institutet i Stockholm, d:r Fr. Sundevall. Men om än befordringsfrågan kunde äga vigt för det allmänna, ur synpunkten af de nyssnämnda bidragen, så var likväl framställningen deraf beroende af en mängd rent medicinska uppgifter, för hvilka man så mycket mindre kunde hoppas att vinna talrikare läsares uppmärksamhet, som det vetenskapliga är i medicinen, måbända mer än i någon annan kunskapsgren, oskiljaktigt från det rent techniska eller handtverksmessiga i en praktisk konst, hvilken alltid måste blifva företrädesvis interessant blott för densammas idkare. Öfversigten af frågan har likväl helt nyss blifvit väsendiligen lättad af en bland de sökande, d:r Liedbeck, derigenom att han i tryck utgifvit corpus delieti. Den har följande titel: Medicirska Facultetens i Upsala Protocoll den I November 1845, rörande den lediga Professtonen i Anatomi, Physiologi och forensisk Medicin. Med hänseende till Professorerne Hwassers och Bergstrands Anföranden, utgilvet, jemte Inledning och Anmärkningar, af D:r P. J. Liedbeck 1846., D:r Liedbeck har härigenom beredt oss utväg att till hans skrift hänvisa de läsare, som önska taga mera fullständig kännedom om förslagsöfverläggningens detaljer, och att inskränka föredraget inför allmänheten till en öfversigt al det hela. Förslaget, som uppsattes den 2 sistl. December, gaf första rummet ibland de sökande åt d:r Sundevall, det andra åt d:r Liedbeck och det tredje åt d:r Varenius. Uti den vinledNing,, som d:r Liedbeck ställt framför medicinska fakultetens protokoll för den 5 November, då förslaget inom denna fakultet ventilerades, erinrar han om en uppsats angående Akademiska befordringssystemet af professor Hwasser, (i Tidskriften Frey förlidet år), hvari professorn yttrar att man vid votering för tillsältande af en profession icke bör stödja sig på objektiva grunder, utan endast följa sinj subjcktiva öfvertygelse om de sökandes skicklighet, samt att då ett förslag i denna anda är uppsatt, det skulle vara oskickligt, om någon, som blifvit uppförd på ett lägre förslagsrum, än han förmenar sig berättigad att erphålla, ville deröfver anföra besvär hos Regeringen, emedan han genom sådana besvär skulle rosa sin egen skicklighet. — Härom erinrar d:r Liedbeck, att han väl icke kan underskrifva dessa till höjden af godtycke ledande grundsatser,, men att han ändå icke ämnat anföra besvär, emedan de flera anföranden, som efter voteringen i Consistorium upplistes, äro tillräckligt talande för hans sak. Af Consistorii protokoll synes, enl. hvad d:r Liedbeck vidare anmärker, att alla, som uppfört d:r Liedbeck i första rummet, anfört egna motiver derför; hvaremot af dem, som insatt honom i andra rummet, två ledamöter af medicinska fakulteten, och bland de öfriga Konsistorialerna blott en enda, anfört egen motivering; att två andra, som afgåfvo skriftliga anföranden, öppet sagt sig icke hafva egen öfvertygelse i ämnet, utan rätta sig efter fakultetens pluralitet; och att de mundtligt röstande dels förenat sig med pluraliteten, dels med professor Bergstrand, en ibland pluraliteten. I fall, tillägger d:r Liedbeck, man således blott ville räkna deras röster, som sagt sig hafva egen och verklig öfpvertygelse i ämnet,, så skulle öfvervigten vara på d:r Liedbecks sida. Det är derföre icke så mycket Consistorium academicum, utan fastmera medicinska fakultetens s. k. kompetensbetänkande, som nedsatt honom, och derföre har han låtit ordgrannt aftrycka detta. För att likväl genast gifva läsaren en klarare öfversigt af det hela, än som genom de på åtskilliga ställen spridda anmärkningarne kan med lätthet vinnas, har han äfven bifogat en del af professor Walmstedts anförande i Consistorium. Vi nödgas äfven här upptaga en del deraf, för samma orsaks skull, sedan vi förut, till nödig upplysning öfver vissa särskildheter i detsamma, nämnt hurusom de tre sökande speciminerat för professionen sålunda, att d:r Liedbeck presiderat för tre dissertationer, nämligen två på latin (PDe cerebello humano observata commentata och De veneficio phosphoreo acuto) samt en på svenska (Om lilla hjernans funktion, — i två delar —); hvaremot hans begge medsökande presiderat för en hvardera, begge på svenska, nämligen d:r Varenius för en, afhandlande De menskliga hörselverktveoeens)! Ms ÖA Mr PARAR -— Rn Mm 2—— 1