Aftonbladet – 23 augusti 1845, sida 2

allet köpekontrakt; att allt som skulle, redan stod der, utom köpesumman och underskrifterna Imedlertid gick hustrun fram och tillbaka irummet, med barnet vid sitt bröst, så att halsduken hvarpå den lille nappade, var nära att i hvarje ögonblick falla från hennes skuldror. — Amtmannen mente, att han icke på stället kunde värdera egendomen i Dresden; men Kobhlhaas ade att han ville sälja den för etthundrade suldgyllen, och han visste dock, att den kostat bonom dubbelt. Amtmannen, som alltmera kände sig hugad, anmärkte vidare, att han icke kunde begagna unghästarna, som funnos i stallet; mer då Kohlhaas yttrade, att han äfven ville behåll: dem, jemte några vapen, som hängde i rustkammaren, drog han biott något på saken samt gjorde derpå ett lågt anbud, sådant han redan en gång till hälften på skämt, gjort Kohlhaas under er spatsergång. Kohlhaas hämtade penna och bläck och då amtmannen högst förundrad frågade, om det verkligen var hans allvar, frågade Kohlhaas i sin ordning, om han trodde, att han ville drify. säck med honom. Nu blef kontraktet ingånget dock så att amtmannen utfästade, det Kohlbaa cunde träda tillbaka igen, om han ville. Härpi ryckte Koblhaas förnöjd hans band, lät hemts in, tillsporde amtmannen åtskilligt Om kriger ned Polen och Turkiet, invecklade honom i ett volitiskt samtal, drack honom slutligen till ännu Nn gång och lät honom gå. Å Då amtmannen gått störtade Lisbeth för sin nerres fötter: Såvisst du älskar mig och dina barn, och icke redan förskjutit oss af något skäl som jag icke känner, så säg, hvad som förmått lig till detta steg! — Bästa hustru! sade Kohl