officerare inbjöds eller inläts vidare i något civi eller borgerligt sällskap; men förbittringen ste ännu högre, sedan mördaren, hr von Leutholc som genom en krigsrätts dom blifvit fälld till se års fästningsfängelse, likmätigt lag, blef efter se dagars arrest lösgifven, enligt konungens befallning När konungen sedan kom till Königsberg, mot togs han med dyster stumhet, och betalade väl komsten med en skrapa åt magistratens och bor gerskapets deputation; han antydde dem att håll frid med militären och bättre uppsigt på orolig hufvuden i staden. Till något svar härpå lät ha det icke komma, utan vände sig genast om oc gick ifrån de deputerade. Staden insände nu e skriftlig förklaring, hvilken försatte H. M. i de häftigaste vrede. Staden hade nämligen i denn förklaring beklagat sig öfver militären, och i syn nerhet öfver grefve v. Donah, samt anhållit om han förflyttning derifrån. I stället affärdade nu ko nungen ett bref till öfverpresidenten Bötteher emedan, som i brefvet yttrades, han ej vidar ville veta af några svar från stadsauktoriter och i detta märkvärdiga bref kallas ej blott löt nant von Leutholds af allmänna tänkesättet hög fördömda mordföretag för ett öfvermått af rid derligt tänkesätt, som kan verka uppvärmands på hjertat, (ein Uebermass ritlerlicher Gesinnung das herzerwärmend wirken könne), utan borger skapet uppmanades formligen emot magistrater och dess o-loyala tänkesätt. Den omedelbara följ den af denna skrifvelse är nu, alt stadens magi strat, in corpore, afsagt sig sina embeten. Mer i Königsberg herrskar den största förbittring, och ingen urkund har inom hela landet fått vidkännas så skarpa omdömen som nyssnämnda bref hvilket också är ägnadt att väcka de plågsammaste känslor. Att handlingar af dylik art, ytterligare förökade genom stränga förbud mot alla medborgerliga sammankomster samt genom åtgärder mol hvarje offentligt tecken till frisinnade tänkesätt icke kunna förbättra sinnesstämningen, torde ni finna helt naturligt. Tills vidare ger oviljan sig luft genom infall mot personer och förhållanden, som hånas utan skonsamhet, medan man väntar konungen tillbaka från festerna vid Rhen och på Tandtdagsbeskeden. Je RE CN KC tt