Aftonbladet – 26 juli 1845, sida 2

stormiga och regniga dagar hafva kommit i vägen; och jag sitter i stället här emellan fyra väggar och talar om för eder hvad jag skulle hafva sett. Om icke jag fröjdar mig öfver att denna plan gick om intet, så fröjdar sig åtminstone min för detta kassa, hvilken alltsedan vår vistelse i Gibraltar lidit af en sjukdom som kallas Tabes (d. v. s. en af magring, der konsumtionen öfverväger restaurationen). Detta slags sjukdom lärer vara endemisk på alla Svenska fartyg som kommenderas till utländska, i synnerhet engelska, hamnar, emedan priserna på nästan allting äro flera hundrade procent högre än i Sverige. Någon resa till London eller ön Wight blir således icke af för mig. Den första i denna månad gjorde jag en liten tur på jernvägen som går från den invid Ports: mouth belägna staden Gösport till Southamptor och London. Det var årsdagen af Drottning Victorias kröning, och man berättade oss, att en folkfest skulle firas i den nära en svensk mil frår Portsmouth belägna staden Fareham. Jag får tillstå, att det var icke så mycket den ofvannämnde festen som väckte min åstundan att göra denns resa, som icke mer min nyfikenhet att få färda: på en jernväg. Jag hade redan hört så mycke talas derom, att denna nyfikenhet var helt naturlig. Ja, jag har i flera veckor gått och buri å en fickduk, hvarpå en hel ångvagnstrain fin nes aftryckt, så att röken deraf slagit mig i ögo nen för hvarje gång jag begagnat den. Fvad un der då, om jag vid första tillfälle sökte att kom ma under fund med om min näsduk talade sam ning? : Oh! han var sannfärdig som en porslinsmålare Den linieräta vägen, den eldfrustande dragaren, d: tallösa vagnarna med fullproppade kappsäckar, me liljekindade Ladies, med halfsofvande gentlemän . . allt låg der, på en gång, för mina ögon i sin full verklighet (och på köpet låg der en elektrisk te legraflinie, den jag dock icke har på min fickduk) En jernvägs beskaffenhet är eder tillräckligt be kant, för att icke här behöfva någon vidare be skrifning; — för öfrigt skall jag väl gönima nå got tills vi träffas. Jag vill i stället för en pro saisk redogörelse om en sak, som redan är full