Aftonbladet – 26 juli 1845, sida 2

gen härför, sägaatt han gör hvad han icke har rätt att göra, eller hota att för omaket befordr: honom till något slags näpst. Och lkasom inger har juridiskt skäl, att störa den höge embetsmannen i ett slikt genom middagar, skålar elle: tal uttryckt opinerande; så har ingen heller mo. raliskt. skäl dertill; enär hvarje person måst åtnjuta sin tankefrihet, jemte friheten att densamma yttra huru honom godt synes, då sätte icke strider mot lag. Men alldeles enahanda är förhållandet med lägre embetsoch tjenstemän Det förenar sig hvarken med juridisk eller mo ralisk rimlighet, att på hvad sätt som helst, var sig med lock eller pock, mutor eller hotelser sätta sig emot deras måltidsföretag, jemte åtföl jande skålar och tal, de må nu innefatta och ut trycka opinioner för eller mot hvad ämne gä sterna behaga, så fort ingenting ilag förbjudet vic tillfället förekommer. Allt: detta är dagsklart Utan att uppresa sig mot allmänna vettet, kar man ej neka det sednare mera än det förra. 2. Också hafva de myndighetschefer, som til en början förgått sig genom att vilja med obe höriga hotelser förhindra de s. k. opinionsmidda garna, snart insett sina misstag, och gifvit sig al möda att uppfinna en behaglig eller ens möjlk färg åt sina olyckliga beteenden. För att nu ick yttra oss öfver vårt närmaste exempel i denn väg, är landshöfding Palmstjernas rentvagningsför sök i Aftonbladet, för sitt åtgörande vid Linne bergafesten, synnerligen märkvärdigt. I sanning må ste det icke hafva kostat mycket nog på en så dan, man, att, nu för andra gången, nödgas kryp till korset i sjelfva Aftonbladet. Men ser mal på innehållet af hvad han säger i sin insända ur säkt, så är detta vän vidare af en art, som måst ;smärta hvarje vän af herr P:s talanger i öfrigt Landshöfding P. bar ingenting emot en midda eller en fest, tillställd för att fira en af Konun gen utfärdad sanktion på Rikets Ständers beslu — visst icke! — och det är verkligen beskedlig! Men han nödgas, såsom landshöfding, inhemt rapport eller underrättelse (eller hvad det skal heta) öfver förloppet, för att inberätta det å Guc vet hvilken ort. Hvar står det i landshöfdinge instruktionen, att länets höfding skall hafva red på alla middagar, som .i länet ätas, eller på all hvad vid dem yttras; så att han måste skick omkring och derom göra sig underrättad? Månn icke den motsatta metoden är den rätta, nemligen att först om till landshöfdingen inkommer upp gilt på någon redan förelupen olaglighet vid mid dagar som vid annat, han då med saken tage den befattning, förordningarne föreskrifva? At deremot infordra. rapporter öfver tillfällen, rö rande hvilka ingenting illa försports, strider lik mycket emot sunda förnuftet, som emot landshöf dingeembetenas arbetsordning och förut vedertage allmänt bruk. — Vi komma således till den slut satsen, att de Palmstjernska och Gyllenhaalska lika mycket som alla andra ursäkter af dithö rande slag, innebära ett fullkomligt oförnuft, s vida man icke får antaga — det dessa herrar p det högsta bestrida — att vissa hemliga och olag liga afsigter, till förhindrande af de lofliga opi nionsmiddagarna, legat under deras chefsbeteenden 3. Hvad skall regeringen sjelf göra med dylik embetsrmän, som, icke nöjda med att för egei del hysa antinationella, tänkesätt — hvilket, p grund af hvarje persons tankefrihet, ingen m förneka dem, ehuruw bedröfligt det än må vara — der,emte vilja begagna sin embetsmyndighet fö att verka intrång i andras lagliga frihet? Denn vigtiga fråga synes mer och mer påkalla ett svar Den högsinta moderation, hvarmed H. M. Ko nungen låtit förvaltningschefer och mer elle mindre betydande embetsmän fortfara, oaktadt gifven opposition emot hans eget regeringssystem kan ifrån humanitetens sida ej annat än beröm mas. Men om dylka embetsmän öfverskrid sjelfva gränsorna för sin myndighets omfång, s måste de väl icke böra af regeringen skyddas Skyddas endast derföre, att de stå i oppositio till regeringen? Man skulle vid allt detta nu kunna göra en slut anmärkning, som väl kanske på några decennier än nu torde synas för tidig, men likväl ganska visst. e gång kommer att tillkännagifva sin gällande kraft Då det är en allmän och gifven erfarenhet, att e stor mängd högre embeten af vissa slag och klasse visat sig numera alldeles umbärliga (d. ä. onödiga, — hvilket styrkes deraf, att sakerna, dem de skull er ARK IA AR Hafa frn mms NN er