Aftonbladet – 19 mars 1845, sida 3

Adlerbeth omtalar,. — Detta är, Sjöbergs bref må nnehålla bvad som helst, alldeles falskt, då deremot den första ersättningssumman, eiler den af häradsrätten fastställda, var 41,673, och den sednare genom kompromissarierne eller gode männen utsatta, var, i det kontanta, 3333 Rdr 46 sk. Banko. Vidare anföres i Aftonbladet, till fortsättning af det föregående: och den andra eller häradsrättens protokoll, som omtalar samma kompromiss, och bär samma datum, som rättens protokoll samt lemnar astställelse derpå, upptager samma ersättningssumma till 44,000 Rdr,. — Betta är både omening och osanning, ty i häradsrättens protokoll finnes intet ord om kompromissen eller om den summa, som kompromissarierne utsatte, hvilket var omöjligt, emedan den ej, då häradsrättens beslut fattades, var känd, utan skulle först derefter bestämmas. — Att summan 44,000 ingenstädes finnes, efterskänkes såsom troligen ett tryckfel. — Vidare Aftonbladet: Ganska märkvärdigt förefaller ock, att icke gode män;nens protokoil finnes intaget i häradsrättens, utan ;dess utslag endast grundar ss på den muntliga upppgiften af bäda parternce, ålvensom, hvilket ock i skriften bär ofvan blifvit anmärkt, att samme häpradshöfdinge Ek-nman kunnat deltaga i två så oplika beslut,. — Det märkvärdiga kommer sig derutaf, att icke nägot gode männens protokoll ännu var till, då häradsrättens utslag utgafs (hvaraf förmodas, att referenten finner, att det ej heller kun nat infiyta i häradsrättens beslut). — Att häradss: rättens beslut icke grundar sig på annat än den muntliga uppgiften af parterne, kommer sig deraf, att ingen annan grund fanns, emedan parternes uppgift stödde sig på den i laga ordning gjorda värderingen. — Alt häradshöfdinge Ekenman kunnat deltaga i två så olika beslut, kommer sig troligen deraf, att han först genom Utslag, som Domare i häradsrätten, fann vara med Lag öfverensstämmande att fastställa den af värderingsmännen utsatta löseskillingen, när den ej längre öfverklagades, och att han sedan af kompromissarierne, i alla fall icke af mig, invaldes att deltaga i deras öfverläggningar. — Att ena hufvudparten, eller säljaren, som referenten vidare antyder, hölls i okunnighet, är en ytterligare osanning, hvilket bäst bevisas af baron Adlerbeths bref till undertecknad (4). — Svårt hade det blifvit att upptäcka det bedrägeri, som referenten omtalar, då något sådant icke fanns. — Oförklarligt för hvar och en, att referenten till den grad af Johannes Samuelsson kunnat låta förvilla sig. Bråneryd den 3 Mars 41843. Arvid Ribbing. Med denna skrift följa äfven de deruti åberopade bilagorna. Det är oss likväl omö ligt att få rum derför i denna dagens blad, och torde äfven vara mindre nödigt, då ändamålet af deras vidfogande endast är att verificera Hr Häradshöfdingens uppgifter, samt Redaktionen i detta hänseende kan bevittna öfverensstämmelsen. ; Sjelfva förklaringen deremot synes oss icke tillfredsställande. Om ock den af kompromissarierne gjorda uppskattningen icke kunde anses fastställd, så länge blott qvarnägarens ombud godkänt den, så återstår likväl alltid, att Hr Häradshöfdingen, när han presenterade Häradsrättens protokoll, visste att en lägre summa var i fråga, och det var då åtminstone hvarken grannlaga eller försigtigt, att förbigå denna vigtiga omständighet med tystnad, och endast nämna om den högre värderingen efter en arbetsplan, som tills vidare var frångången.