Aftonbladet – 19 mars 1845, sida 1

bolediga kronohemmans å Öland anslående till boställen ät skollärare. M 226, i anledning af väckt motion, angående tillstånd för Norrforss byamän i Westerbottens län att begagna laxfiske i Umeå elf, tillstyrker: det R. St. måtte för sin del tillåta, att, efter upphörande af det angående kronans i Umeå elf invid Norrforss hy belägne laxfiske nu gällande arrendekontrakt, nämnde fiske må i föreskrifven ordning till förnyadt arrende på auktion utbjudas. hvarvid K. kammarkollegium, jemte det minsta beloppet, jemväl bör bestämma en maximisumma såsom det högsta, hvartill arrendet får uppgå; och att Norrforrs byamän då må ega optionsrätt att öfvertaga samma arrende, emot förbindelse ej mindre att erlägga det vid auktionen erbjudne högsta arrendebelopp, än ock att i öfrigt fullgöra de vilkor för arrendet, hvilka af vederbörande embetsmyndigheter kunna författningsenligt varda fastställde. I händelse denna U:s hemställan skulle af R. St. gillas, anser U. beslutet härom böra hosK. M. anmälas, med begäran, att, derest K. M. täckes till samma bestut lemna bifall, sådant måtte varda, till behörig kännedom och efterrättelse, vederbörande meddeladt. JA 228, angående statsverkets så kallade reservfond. Uti skrifvelse d. 6 Februari 41841. yttrade R. St., att den så kallade reseryfonden, som utgöres af alla de statsverkets tillgångar, hvilka vid hvarje-d års slut, enligt rikshufvudboken, befinnas utöfver hvad som erfordras för anvisade, fastän icke bestridda, utgifter eller andra skulder; hvarför statsverket då häftar, och hvilken tillkommit af de medel, som sedan äldre tider varit tillgänglige och samlade för bostridande af det löpande årets utgifter, intill dess de i riksstaten dertill beräknade inkomster infilyta, borde, vid: denna dess bestämmelse, och då några utbetalningar till afförande ä densamma icke kunna af styrelsen anordnas, ej vara underkastad andra förändringar, än som vid realiserandet af deruti inbegripne tillgångar kunna inträffa; — och Rikets Ständer, som ansågo rättast vara, att fonden, utan att sammanblandas med de till hvarje års stat hörande inkomster och utgifter, blefve i rikshufvudboken serskildt upptagen och redovisad, så att förhållandet. alltid vore åskådligt och kunde kontrolleras, utan en så besvärlig utredning, som nu erfordras. anhöllo derföre, att statskontoret mätte undfå befallning att uti näst afgifvande rikshufvudbok låta, efter verkst älld utredning öfver allt hvad som kunde till reseryvfonden hänföras, samma fond under serskild titel upptaga, samt framgent, i afseende å densammas afskiljda redovisning på enahanda sätt förfara. Sedan R. St:s år 1843 församlade revisorer hufvudsakligen instämt i R. St:s i ämnet uttryckta mening, hade statskontoret i utlåtande d. 28 Februari nästlidet år, bland annat, andragit: att införandet i räkenskaperne af ett serskildt konto öfver reseryfonden -skulle mycket inveckla .riksbokslutet, hvilket, för att kunna redovisa alla i mängd vid statsregleringarne upptagne mindre detaljer, redan är högst vidlyftigt. Kontoret, som instämde i revisorernes åsigt i afseende å fondens tillkomst och ändamål, ansåg af sjelfva benämningen följa. avt en sådan fond består uti medel.tillgänglige för de utbetalningar, till hvilkas bestridande den bör hållas i reserv, och. att således, i första rummet, härtill icke kunde räknas värden å fastigheter och inventarier, hvilka långt ifrån att kunna genonr försäljning roaliseras till kontant tillgång, äro oundgängliga för detallmännas materiela och bestämda behof. Statskontoret ansåg derför fastighetsoch inventarievärden böra uteslutas, äfvensom att lån. från 6:te hufvudtitelns anslag för jordbruket m. m., förskotter från hufvudfitlarnes anslag samt behällningar hos de förvaltande verken icke tillhöra reservfonden; hvartill komme, att restantierne å kronouppbörden, hvilka statsregleringen påräknar såsom inkomst för påföljande året, i den män de infiyta, ej kunde till reseryfonden hänföras. K. M., som funnit den af R. St. väckta frågan om fondens afskiljda redovisning lämpligen böra blifva föremål för förnyad pröfning, har nu jemväl till StatsUtsk, öfverlemnat statskontorets d. 44 Maj 1844 ytteriigare aflåtna utlåtande, deruti en på zifferförhållanden grundad serskild utredning öfver reservfonden. är vorden sen Berörde utlåtande innehåller, att, uti R. St:s revisorers utredning af meranämnde fond Hå 4844 års slut, hufvudsummorna äro alldeles lika med balanssummorna i rikshufvudhokens kapitalräkning. Enligt revisorernes uppgift, skulle en behållen reservfond vid nyssberörde års slut finnas af 4,363,68624 Rdr, men uti denna summa, som utgjorde rikshufvudbokens hela nettobehållning af statsmedel vid berörde tid, inbegrepos poster, hvilIka icke voro beståndsdelar af reservyfonden. I Den utaf 1843 års statsrevisorer uppgjorda utredning af statsverkets grundfond framställer densammås förhållande vid 4844 års slut genom följande Thufvudsummor: Tillgångar — Bko 8,387,250; skuld re La RR RR FR MÄT Ar rn är a sg enl