Aftonbladet – 28 november 1844, sida 1

le:a landet cCerliöre Dorde tt: tneaterns peanslonskatsal(q kontribuera, så lärer från denna den Kosgl. thes.erns förmenta höga ståndpunkt likväl ej kunna hem-!4 as skäl att pålägga konetridara, lindansare, djurfäk-!. tare, m. fl., den ifrågavarande beskattningen, enärl: alia de nöjen och förlustelser, dessa, genom sina re-j presentationer, förskaffa allmänheten, ovedersägligen i: måste anses vara för den Kongl. theatern främmande, I: samt helt och hållet ligga utom dess gebit. Dettali vare pu sagdt, med afseende på Kong!. theaterns pensionskassa. Hvad åter bofkapellets pensionskassa :! beträffar, så har Utskottet derom endast gifvit till-1 känna, att den ej kan tå!a minskning i påräknade iokomster. Men af hvad jeg, jemte en värd Ståndskamrat, Hr Kock, redan baft äran andraga, tordo dock en hvar inse, att berörde, af Utskottet icke närmare utredda, förhållande ej utgör något giltigt skäl för bibehållande af en nog läcge öfverklagad beskattning, som, esligt min tanka, icke i vederbörlig ordnisg tillkommit. Och så Utskottet dessutom upplyst, att direktionen för sistberörde kassa befriet den för tvenne är sedan här i hufvudstsden anlagda enskilda theater från all afgift, så torde, utan .fara för misstag, häraf kunna slutar, att hofkapellets pensionskassa icke är i någon beböfvande ställning. Hr Schartau: Ehuru jag redan förutser Ståndets beslut om återremiss, kan jag likväl icke afhålla mig att höja min röt för bifall till betänkandet, af det skäl. att den Kongl. teatern och den dervid engagerade talrika personalen, pu mer äa någonsin, behöfver ett stöd; den har länge, så till sägandes, stått på klena fötter, och då just vu ett hoppgifvarde förhållande inträdt, vore det bårdt, att i samma ögonblick undanrycka den en hittills åtojuten hafdvunnen iskomst. Man har här anfört, huru lyckligare omständigheter existerade förr, huru glädjen då var mera allmän, och huru ingenting nu göres för folkets nöjen. J:g beklagar, att dena allmänna glädjan försvuanit, men vågar bestrida, att det skett, till föjå af den ifrågavarande afgiften; glädjen var störst vid den tid, då denna afgift infördes, och länge derefter; dess försvinnande härleder sig från helt andra skä!, hvilka det icke hörer hit att utreda. Siledes kan jag, i betraktande af den i alla händelser temligen mörka framtiden för de måvga konstnärer, hvilka för närvarande äro anställde vid den Kongl. teatern, och dit ingått, med hopp om pensioner ifrån de kassor, hvilka till en del bero af denna afgifts fortfarande, icke för närvarande biträda dess upphörande. Hr Gustafsson: Mig förefaller det rätt besynnerligt, huru samma fråga kunnat vid tvänne riksdagar så olika behandlas af Ekonomi-Utskettet. Vid förra riksdagen ver jag ledamot af detta Utskott, och deltog i det då afzifna, nu a? Hr Billströra upplösta betänkandet, och jag har ingen eniedniog att tänka annorlunda nu, än då. Det är visst möjligt, att bekymmersamma förhållanden kunna uppstå för Kongl. tsaterns pensions-kassor; mean summan är dock icke större, än att den lätt borde kuazna fyilas af andra medel, hslre än att lita andre skådespelare, som ingen nytta deraf kunna få, konatribuera dertill. Det är dessutom en yitsrligare odillighet deri, att denna afgift icke drabbar alla förevisare af ett elier annat slags dramatiskt eller musikaliskt spektakel; den skuiie! ju likväl kuowa utsträckas till positiv-spelars, sådane som uppföra musikaliska fäl:slag, m. fl., t. ex. herrarne Davidsson här i Stockholm, som ofta räkva 4200 personer vid hvarjs representation. Jag kan således, : min del, ur ingen synpunkt understödja betäaandet, utan instämmer i Hr Langenbergs reservation, och yrkar återremiss. Hr Malmqvist: Här har redan blivit så mycket sladt i ämnet, och obilligheten af afgitsn så tydlisen ådagalagd, att jag inskränker mig till att endast örena mig i begäran om återremiss. Hr: Lagergren: Ebura jag väl ban inse skälen, hvarföre så många af mina vänner från landsortsstäderna talat för afgiftens upphörande, så drager jag likväl icke i betänkande, att, för min del, biaila dess fortgrande, Utskottet har sanört många skäl, som, jag medger det, kanske kuzna sycas tvetydisa nog, men förbigått det, i mia tänke, väsendtligaste, som ger afgiften en rättsgruad, nemligen att denna afgifts eräggande är ett vilkor vid meddelandet af alta priviegier för enskilda teatrar, hvarpå de således sjelive gått, och föremålet för denna afgift torde väl dessutom ej vara så främmande för de enskilda testrarne,) som man påstår; ty nekas kan väl icke, att desse teatrar biböva en förebild, den de fianaiden Kongl. med dess större resurser. Sujetterfrån landsoris-teatrarna vinna ofta isträde vid den Kongl. teate:r, och komma då i sin ordning i besittning af pension. Deremot vill jeg icke bestrida, att ju denma agift nu kan vara något för hög och tåla en nedsättning, blott att sjeliva afpifters erläggande alltid betraktas såsom ett koutrakts-vilkor. Hr Laängenberg: Det är fågoesamt att böra, att så många af Ståndets ledamöter dela den åsigt, Herr Bergsten och jag uttryckt gesom våra reservationer, att dessa afgitter äro alldeles för aobiiligt dryga; och om betänkandet återremitteras, är jag förvissad, att ett annat resultat inom Utskottet skall vinnas. Hz? Foenander: Afven jag ämnar begära återremiss, men icke på alldeles samma skäl, som flere andra talare. Man måste erkänva, att de Kongl. tea.erns sujatter, hvilka, under tiliförsigt om ifrågavaravle afgifts fortfarande ingåends till pensions-kassorna, olifvit försäkrade om pension i sin tur, nu kunna i ner eller mindre måa komma att gå miste om denna ördel, i bändslsa pensiops-kassornas inkomster sålunla minskas, uten att något annst sättes i stället. ÅA ndra sidan måste, till en del, likväl äfven erkännas le skäl, som blifvit anförde, att visa obilligheten af lenna sfgift. Jag skulle derföre våga framställa ett emnkningsförslag. Man kan ej säga, att hästar och undar m. m. bidraga till den esthetiska bildningen; ag skulle derföre tro, att afgiften må bibehållas för Ila förevisare af sådane och för andre dylika histrioer, ävensom för utlänningar, men bör upphäfvas för nländska teatrar. Hr Petre: Om jag halo mnärverit vid diskussioens början, skulle jag hafva föreslagit, att betänkanlet fått ytterligare hyila till ett instundanda plenum Blenorum, då vi hafva att förvänta sanktion å en rundlagsförändriog, hvarigenom återremiss skulle tunna undvikas. Nu måste jag iastimma med dem, om yrkat återremiss, emedan jag, på de skäl, föresående riksdags Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utkotts betänkande i ämnet innehåller, och, enligt hvad fyen nu här blifvit till öfverflid ådagalagdt, anser frågaverande safgilt högst obillig. Hr Schartau har PE Sn Sr VR