Aftonbladet – 28 november 1844, sida 1

andra läarteds Nexmöästare, alvensom ee) eiler lerer finnas mera skäl! uti att denzsa konetnärsklass upprätthållare Kongl. teateres paneiouskasss, än, såsom ordec i betäskardet lyda: stt Korgl. M:ja skulle i och derv:öra få vidkäspes yttsrligara utgifter från dess enskilda kasse. Ej sällan få städernes msgistrater öfvertaga beskattoinogens utgörande ur deres ecskilda kassor, derföre att koss:gären gsmeniigan icke är försedd med kadså vid avkomstan tull en sad, der han amnar göra sin lycka, och efter repreg2ntationen visar sig, att uppbörden icke räckt till kostnadernss bestridande, då polismyadighsten oftest med denna af gift lösköpar kommunen ifrån ett för dess fattigvård befaradt större Oonus.n Hr Wern: Jamta dat jag, till stirro dalen, irstämmer med hr Kock, avhåller jeg få anföra: Datta betinkande tord3 icke beflanas vara så obetydligt i siva verksingar, som mer, vid ett flygtigt genomögnande, först kan vara benigan att tro. Dess grundtarska tyckes gå ut på ett: Låt psssera, ea lära, som speltst :å stor och så o Ilycilig 10. i sedoare tider. Nästan utan försök till vederläggning al motiorärees framställning, att denna beskattning olegligaa eger rum, få vi endast det besked, ast dess upphörande skulla kuana ådriga den höga personlighet, som hår icke bords mnömnas, e5skilda uppoff ingar; derjamte hafva vi fått en lång redogörelse för den Kongl. testeros pensiocskassas förhållanden, någonting, som öga synes höra till saken. För mia del ogillar jag det tilstyrkands, man ledt sig till, af tvsnne hufvudskäl, det första, att man skulle gifva Jaga bäfd åt en beskattning, tillkommen utan Swvändernas medvorkan, det andra, att man med detssmma afskär en hel bop oskyldiga förlustelser ör de fattige. för massan, som Guinås har så få försvarare. Fjrgäfves skall msn genom tusentals bestreffsicgar söka motsrbeta fylleriat, så länge men ickto i anaan väg skaffar de tungt säpande klasserna någon annan vederqsickelse. Vi, som äro äldre, minnas folkoöjen, såsom midsommersvakor, julelekar, m. m.. som ru i det närmaste fö svunnit; i det stället hava vi fätt talrika polisförfattsirgar, som förbjuda dazsgillen och andra samqväm på qvällarae; en mildare lagsti tning har icke gått i bredd med en önskvärd stiganda ci i lisation. Huru ofta har jag icka af daglönaren höst reflsktioner, som dessa: Nir jag dric:er, blir jag e: stark rik karl, eljest är jag en usliog; eller: Herrekariarne bafva så måcgs roligheter; vi hafva icke annat, än det eländiga bräavinet. — Hos 0ss möter man så jembt dystra, vresiga anleten, läsare, Oo. s. V.; resar man blott öfver Sundet. så får man t. ex. genast i Dyrehaven se ex mängd lenadsg!ada menniskor omgiva ena hop förevisare af mariosetter, djur och gyckelmakare af allehanda slag, som hålla folket nöjen tilhanda mot en ricga, merendels frivillig godigörelse någozstisg, som här, just ganom ifrågavarande, rela sifs till iokomsterna, höga agiftar ytiorst försvåras! COhbemärkt bör icke lemnas, att, då ordföranden i utsk.. som behandlat detta mål, tillixa Järsr vara direktör för Kozg!. Maj:ts spektazler, torde annat utlåtande, genom återremiss. föga våra att förvänta; imedlertid får jag derom anhålla. — Hi uti isstämde hr E. A. Almgren, Hr Ödmansson: Det kan visserligen vara af vigt, att en naiional-theater fianes, men det är af större vigt, att upprätthållandet af desna inrättving icke sker på bekostnad ef rättvisa och billighet. Så är imediertid förhållandet, då fattiga konstaärer, hvilkas obestämda inkomster äro så ringa, att dagakar!ens ställniseg mången gång i flere hänseenden synes fördelaktigare, skola med ganska dryga afgifter bidraga till Kongl. theaterns och hofkspellets pensionsksassa, utan rättighet att derifrån erhålla pensioner. I öfrigt instämmer jag med Hr Kock från Malmö, och kan at egen erfarenhet intyga, att magistraterna äfven fått skatta till omnämnde kassor, i så måtto, aut de sjelfve varit nödsakade betala afgifterne, då tillgång saknats hos konstvärerne. Hr P. B. Lindström: Ej heller jag kan godkänna Utskottets betänkande, emedan afgiften i sin gruad är olaglig, och äfven obillig; man bör icke ålägga inländska skådespelare så stora agifter, fyanerligast då man måste medgifva, att de numera icks stå på en så låg ståndpunkt. Den, som haft någon befsattning med indrifvandet af dessa afgifter, känner, att man ofta rödgas utkräfva yttersta skärfven. Det är visserligen en leisem omständighet, om brist skulle förorsakas i den Kongl. theaterns pensionskassor; det får då blifva föremål för en serskild omsorg, mon bör ingalunda söka förekommas genom orättvisa pålagor på andra theatrar. Hr Billström: Afven jag finner mig föranlåten att yrka återremiss af förevarande betänkande, ehuru väl dermed föga torde stå att vinna, enär man vet och af betänkandei ser, hvilken mäktig beskyddare de ifrågavarande pensionskassorna uti det Höglofl. Utskottet äga. Vid de trenna sistförflutna riksdagarne har EkonomiUiskottet afgifvit utlåtanden i enahanda ämne, men på goda skäl kommit till ett resultat, alldeles motsatt det, hvari Utskottet nu stannat. Jag anhåller, att få uppläsa EkonomiUtskottets, under Jm 83, d. 7 Juli 4840, Rikets Ständer meddeldta yttranda, hvilket, såsom mig synes, nöjaktigt och väl utreder frågan. Eter uppläsandet häraf, fortfor Hr Billström: Detta välgrundade utlåtande finner jsg i iogen mån vederlagdt af innevarande riksdags EkonomiUtskott, som, till stöd för sitt tillstyrkande, att de omfrågade dryga afgiterna måtte fortfara, egentligen åberopat Kongl. theaterns och hofkapellets-behof af slika bidrag: Detta behof må pu, hvad Kongl. theaterns ponsionskassa angår, visserligen vara för handen. Jag bestrider det ej, men icke får detsamma, genom hvilka obilliga pålagor som helst, fyllas; och vill man undersöka bebofven inom allmänna inrättningar, dit Utskottet tyckes vilja hänföra de nämnde pensionskassorna, så finnas onekligen i vårt land ganska många sådana inrättningar af långt större nytta, af vida ädlare syftning, och som derföre företrädesvis borde ihågkommas, innan Kongl. theaterns och hofkapellets pensionskassor göras till föremål för uppoffriogar från folkets sida. Utskottet anför oci, såsoin skäl för bibehällande af de nämnda afgifterna, dem U:skottet i förbigående erkänner vara för de enskilda theatrarne betungande, att tillvaron af en National-theater är ef vigt. Benämningen National-thester kan jag ej tillerkänna den Kongl. theatera i anaan mening, änl att besagde theater är en nationens tillhörighet, icke derföre, som skulla densamma, på sätt Utskottet föregifver, vara pen mäktig häf.tång till nationalbildningens utveckling, ty derutinnan vågar jag, och säker! Jas RR RR