beklädnadsoch beväringsanslag för tjenstevhän oci beljente vid tullverket. — Sven Isac:sons motion op en hefrielse från bevillning för kronobetjeningens bö tesandelar har deremot U. afsiyrkt. Herr A. M. Brinck har föreslagit, att Bevillning: förord siogens 145 4 mom. måite så redigeras, at släser och fattiginrättningar, för de af dem innehaf vande fastigheter, ehvad ce äro inkomstgifvande elle icke, ovilikorligen, likesom statens egendomar, vard: ifrån bevillniog befriade, samt att denna frihet frår bevillning äfven utsträckes till ds korporationers fastig. heter, deraf afkomsten användes för rödlidandes be hof; hvaruti herrar Gustafsson, Boström, Gillberg Lnrdelius och K. ÅA. Almgren instämt: — Så vid: U. kunnat finna, åsy:tar motionärens framställning en u:strackniog af bevillningsfribeten äfven till städerne: jord, utan afseende derpå, huru afkomsten deraf an vändes. U. fär härvid erinra, att någon befrielse för jorden i sjelfva verket hittills icke varit medgifven, emedan den del af städernes jord, hvaraf inkomsten utgår till aflöring it städernses tjenstemän, beskalta: genom bevillning å deras löneinkomst. Någon frihet för bevillning af städernes jord synes icke eller kunna beviljas, med mindre en motsvarande förmån berede: landet. Detta gäller äfven om städernes öfsige fastig heter, så vida de icke kunna bänföras till sådane, för allmänt bebof anslagne, eller till boställen för barmhertighetsinrättningar begagzade hus och byggnader, hvilka uti ofyanrämnde moment efses. Och då ep allmän eftergift af bevillaingen för alla till välgörande äsdamål eller till fromma stiftelser anslagna fastigheter i städerne och på lardet skulle i bevillningssumman medföra en högst betydlig nedsättning, hvars belopp U. likväl icke varit i tillfälle att kunna utröna, avser U. sig icke böra föranleda någon vidsträcktare berielse i den syfiring, motionären antydt, äa som uti 4 mom. af 445 red:n är medgifven; hyadan U. af-tyrker bifal! till herr Brincks ifrågavarande motion; Ikväl har U. tillagt ett förtydligande i 145 S:s Aä:e moment. Under anförande, att Götha kanalbolag för kasaleps byggnad af egra medel sammanskjutit över 3,140,060 rdr banko och sedermera för aniäggniog och utvidgning af Motala verkstad uppoff-at öfver 300,000 rdr, samt att all den utdelning, boleget någonsin erbå!lit, utgjort, år 1828, 2 procent, 1837, 2 prociLt, 1840, 1 procent, 1841, 4 procent och vid början af 4843 likaledes 4 procent, elter in:1.es 7 procent för kästa klassens aktier och 4, för den andra, bar herr Rosenblad, Bernhard; föres!agit, att, uti blifvarda Beviilningsförordning, i den S, som kommer att motsvara den 145:e i nuvarande Bevillningsföroräning, bland dem, som åtvjuta frihet från bevillnicg efter 2:dra artikeln, måtte iaföras: Götba kanalco!ag för den utdelning, som icie öfverstiger en procent å aktiekapitalet, — Då Statsverket genom direkta anslag redan måst vidkännes högst betydliga uppoffringar iör Gjitha kanalanläggnirg, och de fi sta nuvar:nde delegare i kanalbolaget blifvit innehafvare af aktierne mot ett kapitalvärde, uvgefärligen motsvarande procentutdelnirgen; så enär, vid sisträmnde förhållande, förmånen af den ifrågasatte bevillningsfriheten, om den beviljades, numera icke skulle tillgodskomma dem, som med enskilde uppoffringar bufvudsakligen bidragit till kanalverkets fullbordan, men deremot föravleda enahanda anspråk af andra 25sociationer lör enskilda företag, anser U. sig icke kunna tillstyrka biall till ofvanrämnde motion. Sedan år 1818 har Höganäs stevkolsgrufva varit befriad från bevillning efter 92:dra artikeln; men då statens förbindelse att befrämja och underlätta företag af en större patriotisk omfattning istill dess deras upprätthållande, utan statens biträde, kunde öfverlemnas åt den enskilda ocmtarkan, rog länge, iafseende på Höganäs, tagits i snspråk; så synes den hittills medgifna befrielsen numera destoheldre böra uppbköra, som, efter hvad U. inhemtat, en betydlig del af aktierna uti nämnde grufva, mot cirka 25 precent af kapitalvärdet, blifvit af deras förra innebafvare åt andra personer öfverlåten; hvaårföre U. tillstyrker, att 5:s momentet uti 145 S, som befriar Höganäs trån bevillving, må derifrån uteslutas, äfvensom, att uti 24 må under bokstafren S. inörss rubriken: Stenkolsverk.n Hr grefve Anckarsvärd, C. IT., bar föreslagit, att då bevitlniogsförordningen icke ionebåller, att lindring i kroacutskylderna för egende fyra eller flera minderåriga barn ej af tjenstebjon må tillgodopjutas, men en olika tydning af författniogen i sådant afsoende gifvit anledning till anmärknicgskraf, nämnde förordniag måtte i denna del så förtydligas, ett i densamme varder uttryckt, att tjenstebjon som ega fyra eller flera mindsråriga barn, må komma i åtnjutande a! samma !lindriocg i kronoutskylder, som alla andra, hvilka afses med stadgandet i berörde hänseende; samt af Johannes Johansson från G-theborgs och Bohus län, att fiskare uti samma läa måtte få tillgodopjuta dels samma lindring, som uti 1447 medgifves torpare och inhysesbjon eller deras enkor, hvilka låtit vacciaera fyra barn, dels ock den befrielse, som bevillaingsstadgans 1448 föreskrifver. — Vid jemnförelse af äldre och sednare årens bevillningsfötordningar, har Utsk, icke kunnat fiona, att någon lindring kronoutskylderne för tjenstebjon, med fyra eller flera miaderåriga barn, bittils varit medgifven; och då, i händels2 föreskrift derom meddelades, densamma egentligen skula fiana tilläåmpnoing i afszende på så kallade .