Aftonbladet – 28 november 1844, sida 1

TEST SE EDEN DIN rs SSE EBSNOT TDI orm mig emot beslutet, ehuru jig sakaar antecksiog af denna mia reservations anmälan. H: Thorn: Jag betviflir den rättsgrund hr Lagergren velat fiona deruti, att ifrågavaranda afvit stadgas, såsom ett vilkor i alla de för theater-föreståndare i landsorterne af Korg!. Maj:t utfirdade privitsgier eller tillstånds-resolutioner; och detta vilkor har jag dessutom icke kunnat upastäcka i de 5 eller 6 sådana resolutioner, hvilka uvder min tjonstetid, som borgmästare, blifvit mig förevisade; oe bafva endsst innehållit, att det särskildt skulle bero på vederbörande lokal-auktoriteter, buruvida skå espel fioge i städerpe utom Stockholm uppföras. Ej eiler behö de försträmrede vilkor icflyia, enär theatorförestå Garne i alla fall äro underkastade gäliende lagar och författniogar, dessa må vara huru obiiliga som helst. Hvsd Utskottet anfört om pensiorsiassornas tillstånd och bebof, eger icke något sammanhang med billisheten el ler rättvisen af denna aigit, enär de som erlägga dem aldrig, i följd deraf, biifva a? de pensioner, som från dessa kassor utgå, delaktige. Det kan visserligen hända, ehuru sällsyet, ati en eller annan aftlandsorts-. thestrarnes bättre sujstter erbåller engagemart vid kongl. tbeatern; men då detta icke lärer i rå sakomma, utan i följd af någoa hans utmärktare skicklighet, så blir det en fördel mer för den kong!. theatera, men en förlust mer för landsorts-theatern, eller dess föreståndare, hvilken det dessutom är, som afgiten ecsamt drabbar. Om man skall antaga, att den kongl. theatern är en bildvings-anstalt, en föresyn för landsorts-theatrarne, så måste man dock medgifsa detta vara på temligen låagt afstånd; och detia skäl måtte väl åtminstone icke kusna gälla för dem, som visa djur m. m. Jg instämmer i yrkande af återremiss. Hr Wern: Ögerna uppträder jag, nu som alltid, andra gåogen i samma ämne; jag fionsr det docx påkalladt för att utreda mitt förra yttrande. Maa har talat om ömmande konsiderationer ör p-rsionskassorne. Jag vill visserligen ioke bestridas, att sådana ju kuncna förefionas, men tror, att rättvisan bör afses i första rummet; äfven billigheten talar häiremot: !å väl de stackars landsorts-aktörerna någossia del af de pensioner, till hvilka de bidrega? Nej, de skola endast skatta till de vid kongl. theatern rikligen lönade, som kunna vera i tillfälle lägga ihop nn sparpenning, men ingenting är sörjdi för dem sjafva på gamla dagar. Man har äfven velat ficwa en rättsgrund för afgiften deruti, att den skulla vara frivilligt åtsgen af hvar och en, söm i yrket i går; att antaga en sådan princip, skulle kunna icda till stora våtor; det skulle t. ex. kunna falla pågre få handiande, som villa monospolisera rörelsen i en s ad, in, alt sätta sig samman om staigaxrdet af en enormt hög förenings-afgit, och sedan säga till de burskapsökande: här är ej något tvång, det står i et fria val att på detta vilkor bereda er inträde blamd hasdiaade borgare eller icse. Jag kan sjudigen ej eller inssämma i den skillaad man här velat utstaka emellaa utländska och inländske konstnärer; häruti ligger någat ogäåstvänligt, och det skall blott ieda will att äanu mer afskåra oskyldiga nöjan gratis för de fattigsre. Hr Winge: Jag förenar mig med da flere, som yrkat återcerniss; för mia det var jag mycket nöjd ined det betinkande, föregåanda riksiags Eionomi-U:skott afgaf, men är mycket missnöjd med detta; vid förra riksdagen ifrågaszttes icka eus rättvisan a! afgiften, och afven om obiiligheten var man öÖfverens. Hr Bergsten : Jag skulla icka hafva uppträdt, om jag ej inom Utskottet reserverat mig, utan titlågg af gåg0t särskildt yttrande. Nu iörenar jag mig imedtertid endast i att avhålla om åtsrremiss, på de skäl hr: Wen och Kock fuliständigt anfört. Hvad. beträffsr det framstallda jemnkaings-förslagat, så är i betentandet icke någon särskild beräkning gjord för islåadske eller ut!åndske, för skådespelare elier djurförevissre, m..m. Jag bade öuvskat, att Utskottet värit i tilifaiie få boastämd reda på, hvad i landsorten erlagts af hvaja af dessa särskilda klasser. Imedlartid synss alla vara ense om, att agitea är för hög; då den särskilda bevillningen tillräknas, utgör deu för hya-je representation sålunda pålagda skatten 6 Rår 46 sk. B:co. Hre Foenander: Jog var före den siste talsrens yttrande beredå att erkänna mitt misstag, och anhåller, ati mitt medlingsförslag må acses som ogjordt. Hr Wahlgren: Jag vill endast tillbännagiva, att, ehuru icke antecksad, var äfven jag blagd reservanterna inom U;skottet. Diskussionen ansågs slutad, och br talmannen förklarade, att, som bifall till betänkandet bliivit af en ledamot yrkadt, måste han först framställa denna proposition: Behagar högtärade ståadet godkänna Allmänna Bestärsoch Exonomi-Utskottets betänkande 4 35? hvartill svarades öfvervägands Nej. — tt UTC ATTC POT I SE AA NNYVDAT