Aftonbladet – 26 november 1844, sida 1

visor, efter skarpa, skärande melodier, liknand foraverldens trollsånger, eller vilda folkslags krigs musik, u:an minsta blandning :f den ljufva, smäl tande harmoni, som man på Spaniens jord är si van att höra från qvinnans läppar. Bakom el darne såg man en mängd kärror, formerade til en vagnborg; stora lärl för munskänkens beho och tillika, under ett skju!, en bjord af kraftig spanska åsnor, hvilkas skri utgjorde ett passand ackompagnement till qvinnornas sång. Männern upptozo en särskild plats och voro fördelade särskilda grupper; här en hop utsträckt på de doftande blomsterängen, der unga gossar, öfvand sig i atbletisk brottning — och vidare några 31 dre, i samtal, med liflig gestikulation och ett ege minspel. — Doe flestas klädsel var torftig, me den blanka knifven i gördeln och den brokiga du ken omkring det becksvarta håret felades ickc Äfven lyste på månget mörkgul!t, naket bröst ej kostbar klenod eller amulet, som sannolikt föru baft sin plats på en högvälboren donnas snöhvit bals eller arm. AÅnsigtena buro nästan alla stäm plen af laster och råa lidelser, — likväl fann ibland männen herkuliska gestalter och iblanc qvignorna mången smärt flicka, som för sina yp. piga former, naturliga behag och lockande uagdomsfriskhet, kunnat ådraga sig afund af sjelivs Madrids högtbeprisade skönheter. Den gamla zgenaren framtog nu i närheten a! första vaktelden ett horn, härstammande från cen ugg andalusisk tjur, och utstötte dermed ett kraftigt, skallande Jjul, hvilket hade ena så hastig och förtrollande verkan, såsom hade det ledt sitt ureprung från Oerons eller Rolsnds läppar. Hele det stormande larmet förvandlades till djupaste tystnad; qvinnorna uppsprungo från sina olika ställningar och antogo en asständig hållning, männerna hade med militärisk hastighet ordnat sig i :venne djupa leder och under det gubban långamt framgick emellan dem, lade alla händerna på bröstet och sänkte hufvudet, — Fyra ståtliga,