Aftonbladet – 26 november 1844, sida 1

och aldrig stego högre än til 50 procent, 5 miliioner riksdalsr, den tyska rubelfondea 4, millioner rubel eller 750,000 rår svenskt banko, hvilka summor, efer fem procents rästa, gifva en årlig inkomst af 287,500 rdr, således tillsammans 4,1146,250 rdr, bäri cke inbe-äknadt lustslottens afkastninrg, kostnaderne ör seglande och åpgfeartygs utrustnirg och underbåll vid de Kong!. personernes resor, j:gtvarfvet och Stocknulins stads båtsmäns underhåll, hvilka uteslutande användas för hofvets räkning, samt de bandräckningar för samma ändamål, hvartill gernisonens manskap beordrss. Hen up. bär således cjemförligt mer än nåbon Svensk Konung förs honom. Det är väl sannt, at Corl XI:s stat ver till pumerären högre; men dels var landet då vida folkoch penningrikare, dels beraktade den enväldige korungen bådestatens inkomster, som sina och siaa som strtems, så stt de betyd. iga summor ban häraf besparade, användes till rikets nytta både af honom och efterträdaren, och det är bekant huru tarfligt båda dessa konuogar, serdeles Cal XI, för sina persoser lefde. Det syces då billigt, att detia anseg minskas med aldrsaminst 400.000 rår, helst det är bevisadt, att priserce på ala öfverflödsoch lyxartiklar, hvicka borde vara de, som isyrnerbet vetunga hbofvens utgiftsräkningar, nu äro en tredjedel och hälften billigare än för 30 år sedan: Utgifierna för det Kongl. S o:tet-synasomed skäl kuana minskas med 10,000 rer, då dat ör utröpt att der härtill avslagna summan icka behöfts, och att de på Kongl. stallet underhållna hästsroe ej håfva anat att göra ia motioneras krig hufvutitadens gåtor: Underhållet för lustsiotten, stigande till ej mindre än 29,449 rd:, bör kunna minskas till häiten eller till en jemn summa 453,000 rdr, emedan mnågre ståthållare der ej betöfvas, utan en inspektor eller kamrer ganska väl kan bestrida de ekonomiska göromålen cch egendemerae väl miste aftasta något. Det finnes för öfrigt ingen proportion emellan Konungers cch Täronöljarens underbållssumma. Kan den sednard bestrida sin hofhållning m:d 4980,000 rdr, så måste väl Konurgens kunna bestridas med 891,810 rdr, som den, efter den föreslagna insktränkningen skulle komma at utgöra, isynnerbet om man härtill lägger dess appanage fiån Norrige 60,000 rår i siliver, 460,000 rdr svenskt banko, då det hela blir 4 054:840 rår. — Vår högtörade talman — fortsatte David Andersson — hade derefter ett an örande, men cetta vill jag gå förbi, följde så ett yttrande af von Zweigbergk, och som äfven han icke är tillstädes, tror jag mig töra, å bans vägnar, återkalla det i ståndets minne Det uppiages i proickollet på detta sät. Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs län åberopade. sitt uti ståndet sfgifna och till utskottet remitterade statsregleringsförsleg, derutinnan utgifterna under rikssiatens första bufvudtit:l äro upptagne till 839,009 rår, och hvarutinnan han erioratatt då år 1823, på riksmarskalkec framställning, Rizets Ständer beviljat en tillökning å örsta hufvudtitöin är 400,000 rdr, skedde sädant utan; ågon föregåogen u:dersöknivg, och under hoppet på de bättre tider man för.speglade sig. RB. St. yrkade då en bättre hushåtining med allmänna rmsedlen, ärdamålsenliga organisationer al styrelsevertea, räringsoch hiudelsfrinet, skatteväsardets förenblavde, m. m., hvilket alt skulle hafva riktigen ersait nationen denna uppoff isg åt Konungen. Men seian den tden har iogentirg af allt detta blifvit till naLiorens tillfredsställelse utfördt; välmågan har aftagit och inga allvarliga åtgärder iofva balionen någon snar örändring i dess betryckta exonomiska ställning. Förhållandet n.ed betydliga summor, som g2nom trattaer med ut!ändske makter blifvit riket tillerkände, nen ej efter gruvdl:gens föreskrift redovisade, bar nu olifvit kändt; och det minsta patisnen synes på goda äl begära är, att åtmin:tone detta, år 4893 gjorda inslag, nu måtte upphöra, Jag y kar återremiss ocb )2gär, att Utskottet mäste an öra de stäl, som föranedt detsamma awt icka ästa afsesnde vid mitt ifråsavarande försleg,. Eter hvad protokoltet vidare upplyser, instämde en stör-del ef Stårder i Dahltöfs ramställniog, nemlig:n Sons Persson, Christen Aslersson från Skåne, Ephraim Larsson, Petter Claesop, Johannes Pettersson och Ilenrik Haasson från ufsbörgs län, Jonas Kylander, Per Hansson och Jöns rsson från Wermland, Olaus. Eriksson fjåa Götbeargs och Bohus län, David Andersson från Halland, on Olsson och Hans Pehrssoa från Geftsborgs län, onas Johansson, Jonas Aadersson och Petter Mår-: eosson från Jönköpings län, Petter Gabrielsson från ronebergs län, Stephan Andersson) fråa Stockholms in, m. fl. — Jag ber om ursäkt födet jag förspillt jåndets dyrbara tid bed uppläsningen af ult detta; ren när bröderna Zweigbergk och Dahllöf, törmodlien i acseendo till vigtiga angeligenheter, för rärvaande äro hemrasta och således icksa sjelfva kunnat åminna Ståndet om sina förut uttalade äsigter, har ig ansett mig skyldig att -härutiasän betaka deras itresse. För egen del fär jag förktsra, ett; då man id förra riksdagen faon H. M. Konunogens anstag ta minskning med 400,000 :r:r, någon anledning ke företer sig att nu bibehålla det osafkortadt, Jag TT rn tre a a åå NANNE ASKR NAR NN