ka förmidde mig härtill, äfven nu kunna begaegnss, kan jag icke annat än izstämma i Johan Johars:oas reservation samt. på gruad af denna, yrka återramiss af Utskottets betänkande, så vidt det rörer nämede anslagspost. Ola Svensson fråa Malmöhus län: Då besparing i alla de delir, der besparing skäligen kan äga rum, måst iakttagas, så vida fokets förhoppningar om pågon lindsisg i tryckande bördor skola kunna tillfredsställas, och jag anser det gerna kunna stå tillsammans med Ståadets vördnad och förtrosnde för Konungen, alt även i rärvararde fail, under hågkomsten af landets betryck; påyrka en billig nedsättniog, sluter jag mig till dem, som begärt återremiss, på det Utskottet m? blifva i tillfälle att taga frågan i rärmar? skörstågande, Vica talman. en Nils Pehrsson: Det kan icke förnekas, att landets belägenhet i denna stund är lika bekymrande som förr, kanske till och med ännu mer, så att man i det afssendet har ett oförändradt skäl för den här påyrkade baspariogep. Man torde dock besinna, att den ruvarande Konungen fått i arf k2binettstassans stud, för hvars betäckande anslag vid sistlidne riksd2g begärdes, men med skäl vägrades. Deanra sku!d, som mening.n lärer varit att låta Ständerne äfvea vid denna riksdag afhöra, ren hviltet Hans Maj:t afböjt, utgör för värvarande icke mindre äa 320,009 rdr, och om den skall betalas innan Stärdernas rästa ssmmankomst, torde den säkert med räntor uppgå till 400,090 rdr. Fir att kusna utgijva ett så stort belopp, nödgas Hans M:t nog ändå inskränks sina bebof. och det vore derföre olämpligt att, genom. förminskning af hans underhåll, försätta honom i ytterligare trårgsmå!, helst han i fråga om skulden tillkomst är lika oxkyldig, som Ständerna. H:ad Dah!löf vid förra riksdegan anmärkte angående rubelforden och Gaadeloup smedlen, ägde då tillämpligh-t, men förhålanderne hafva sedan dess förändrat sig, och tro! gt är, att något af dessa penninga: icke blivit örigt åt pu regersnda Konungen. Tillika är jag nästan övertygad, att Hans Möj:t sj:l! varit böjd att föreslå nedsättniog i sin anslazssumma, derest han iasett någoa möjlighet att då kunna fullgöra allt hvad natiovers esen aktning kräfver. I afssende på an slaget till Eakedrottnisgen är jag jemvaål af den tanken, att Utskottets tillstyrkande bör godkännas, och har Beurlin redan framlsgt ett gällande skäl härför, eller att Hennes Maj:t, vid ala till ällen som erbjudit sig, gifvit prof på sia välvija för de vanlottade. Det årliga urderstöd, hon lempar institutet för döfstumma och blinda, bestiger ensamt till 2000 rår, hvarförutan heanes gifmildhet tages i anspråk på många avdra håll. Rörande de för hofstallet uppförda medlen, får jeg tillstå, alt jag bärotioran icke äger den sskkännedom, att jag med bestämdhet kan yttra mig. — Erik Christersson från Götheborgs och Bohus län, jemte rågra andra, instämde. Ola Jeppsson från Blekinge län: Jag tror mig icka sjelf tunna med säkerhet bedöma, huruvida ena nedsättning i 1:sta hufvudtitela låter verkställa sig, men då jag förmodar att Kongl. Maj:t j grundat sin beräkning på nigot annat än verkliga behofvet, och StatsUtskottet, som varit i tillfalla att inhemta aila nådiga upplysniogar, nästan enhälligt godkänt Kongl. Moj:ts framställaiog, så vill jag häraf sluta, att anslagen köra oförminskade utgå. Jag bevi!jar dem således för min del äfven med afseende derpå, att tctalsumrsan vu är lägre än förut, och att Utskottets betänkande redan blifvit af trenne Rissstånd gilladt. Härjemte bör jag icka döja, att jog anser det mindre värdigt att i detta fail ådagalägga pjugghet. P.hr Sahlström fråa Stockholms iän: Utan att be strida riktigheten deraf, att anslaget till H. M. Ko nungen kan tåla nedsättning, vill jag anmärka, att denna nedsättning redan är funnen på andra vägar, och således icks behöfva sökas på ett så direkt vis, som nu ifrågakommit. Vi känna, att icke obetydliga belopp tillföreae blifvit af allmänna medel anvisade till betäckande af Kong!. tbeaterns skulder. Ni deremot har Hans Moj:t sjelf iklädt sig ansvarigheten för dessa skulder. Afvensäå har Han, på sätt vica talmannen redan nämnt, låtit Ständerna veta, att Hap åtager sig betalningen af Kabinettskassans skuld, hvartill en stor summa åtgår, och intet tvifvel är, att ju Hans kungl. löfte uppfylles. Sålunda är en minskning i Hans spanage redan åstadkommen. och jag vil! darföre icke ingå på en yviterligare. Men det vil! jag, att Rikets Ständer uttala den meningen, att pensionerisgen af den aflidne Konungens bofstat är Hans Moj:ts ensak, Ett sådant förklarande är af mycker vigt, och kan icke illa upptagas, då det är förenlig! med Regentons både värdighet och pligt att sö ja för de sina. — För beviljandet af Enkedrottningens förhöjda underhå!l bafsa föregående talare åberopat Hennes väl;örenhet, men till Hennes ytterligsre beröm bör nämnas, att Hon aldrig inblandat s!g i politiken elr i något slags intriger. Jag har derföre icke något annat alt säga om detta underhåll, än att det torde böra indragss, om Hennes Mej:t öfver tre år fö:blir utom riket. Således bifaller jag Utskottets utJåtande, under den glada förutsättning att Kongl Moj:t, sitt höga löte likmätigt, betalar Ksbinettskassans ckuld samt befriar Rikets Ständer från allt ansvar för theaterns penningeförbållanden, äfvensom at! Hennes Msj:t Eakedroitniogen fortfarande inom Svetiga rjuter sist anstar till godo. — Anders Johan Sandstedt och Petter Persson från Jönköpings, Anrders Jonsson och Nil Gustaf Nilsson från ÖstergöthEEE ATS SS ae AN kas hrinina kindar a tndane oOläd ovnhart lågade —