Aftonbladet – 23 november 1844, sida 1

i Bararen vid Adoli Fredriks torg, samt i huset JA Dä fråga, hvadan också erdandet om mrödvändigheten att äga insigt i krigsyrket för sakens bedömande fö-: reföll talaren misstänkt; trodde lika med Hr Petrå,l att vårt försvarsverk bör erdnas i allt, men deladel icke den meningen, att kavalleriet bör reduceras. Om vid den tidpunkt, då svenska äran sista gångerpa blödde för Finlands räddning, nemligen i affåren vid Rathan och på Alsnd, man ägt umderstöd af ett tillräckligare kavalleri, trodda talaren att resultatet utfallit aenorlunda. Ena kavalleritrupp kan ej skapas så lätt som infanteri i behofvets stund; den bör vara väl beriden, för att kunna något uträtta. Hr Hörnstein: Ostridigt kan och måste en till besparing ledande reorganisation ske inom armåsn, hvilken dessutom icke kan anses vara på bästa sätt ordnad, endast derföre att en stor härförare stått i spetson för dersamma, emedan man sett exempel på att stora bärförare icke varit lika stora i ordnandet af militärskapets civila delar, hvartill talsren räknade ett med minsta möjliga kostnad bereda kbärens och nationalförsvarets bringande i öfvadt och ändamålsenligt skick. Hvad avgår frågan om exercissqvadronerpa, som rättare borde kallas rekrytsqvadroner, så ansåg talaren dem nödvändiga, emedan de icke biott afsett manskapets daning, serdeles de sist inskrifna, utan lika mycket dresseringen af hästarna, hvilket allt tager sin tid; man kunde icke borttaga rekryteqvadronerna, utan att på samma gång ställa armöen utan kavalleri, nemligen ett sådant, som förtjenar namnet, c. Rekrytsqvadronerna inöfvas vanligen i Mars och April, då jordbruksgöromålen icke äro serdeles omfattande, så att om 500 man på denna tid dragas derifrån, detta icke bör blifva någon nationalförlust. Hr De Mart yttrade, i anledning af Hr Potr3 anmärkningar, att han i allmänhet i sina yttrarden går så långt han kan, på grund af egen öfvertygelse; talaren bade ansett att vårt artilleri ej är för stort, och att denna föreställning ej: blott var grundad på egen, utan ock på andras, åt talaren i dstta fall meddelte kunskap. Det är dessutom bekant, hurusom ryligen blifvit begärdt, att en kavalleritrupp skulle afsitta, men oaktadt Regeringens yttrade benägeahet, sådant i anseende till landets bebof.af kavalleri ej kunnat låta sig göras. Öfvertygelsen om beväriogens användande endast i yttersta farans stund, var sedan längre tid hos talaren grundsd, och den var grundad äfven hos dem, som med sina personer skulle utgöra äfven denna börda; talaren össkade icke dessmindre se äfven renna beväring så öfved, att man i farans stund med fördel kunde begagua dess biträde, hvartill likväl fordrades att till dess uppblandning hafva en väl öfvad stamtrupp. Hvad tolaren yttrat i afseende på tiden för en reform, hade afseende derpå, att en så vigtig fråga, som den att reorganisera ett lands försvarsverk, isynnerhet vårt invecklade, måste fordra en längre tid, under bvilken talaren icke ansåg rådligt att uppskjuta dem existerande armöens nödiga öfving. Hr Kjellberg erinrade om den store fältherren Stenbocks historia, hvaraf man kuada se, att fältherrens talang och truppernas energi, ofta mer än de sg. k. öfningarne afgjorde segren. Tal. kunde således icke biträda förslaget. Hr Petre. — — Denna diskussiop torde komma att gruadlägga och stadgs Borgareståndets omdömme och tillgöranden för försvarsverkets stztsreglering i allmärhet och om den lyckas att gifra begreppen i deana del en riktniog till eftersionande ef den felaktiga synpuskt, hvarifrån alla frågor om försvarsverket förut blifvit betrakted., så kan tiden i sanning 2nses vara väl använd. Hvad jag teger mig friheten begära, är, att hvarja ledamot af ståcdst, som ivtressarear sig för 4:de och 35:te huftudtitlarne, ville taga i noga övervägande, huruvida den utgift, som stats verket nu droger för rikets försvarsvert, på dessa titlar till sitt totalbslopp stå i skäligt förhållande till statsutgifterna i allmäxhet och till landets skattdragande innvevånares förmågs. Kunna vi godkänna den gruadsats, som vid hva ja riksdag efter nya statsskickets införande gjort sig gällands, att krigsbudgsten beständigt skall under freden tillvexa, fastän försvarsverket icke dsrigenom vinner någon tillökning i styrka? Det kan väl ej nekas, att om man skell bedöma denpa friga uu: ena vidströcktars synpunkt, man först möåste göra sig reda för alla derpå verkande omständigheter, ehuru da flasta representanter bafva deremot es stark vedervilja och tyckas gerna omfatta den mening, att rättigheten stt föra högsta b-fälat öfver krigsmekten till lands och sjös uti sig ianssucer full befogarhet, att ej allenast utkräfra och erhälla de statsbidrsg, som krigsväsandet i sia pärvarande urgamla form fordrar, utan ock att anordna alla deraf föjande utgifter efter godtfionande. Dat långvariga fredslugnei stulle eljest icka hafva kuanat blifva så illa begagnadt. Moan tyckes hava glömt, att om rikets försvarsverk någon gång skall kunna vändas ots till nytta, erfor dras ock att ega medel att bekosta kriget. Hvar fianes nu den besparade ford, som härtill i bekofreti stupd är att tillgå? Jag förmår icke upppgifva det Kanske tänkor man då ett verkliggöra den så läge slumrande, aldrig slocinamde idten om tilljångars skapande medelst fondsystemsts mationsliserande. Bedröt. ligtvis kan desnå föroställnivg vera ex sammirg. Jag siger bedröfl:gtvis, ty jag amtöt detta system fremmande för fäderneslandess väl! : Diskussionen värru slutsd. Votering begärdes, hvaruti batäskondet I dönsa punkt biölls med 28 röster emot 25. (Härvid är likväl att märka, att fem ledam5ter, hvilka i allmäshot äro för besparingar, vore fråsverande fråa vöteringar.) Her Wedberg, Sundler, Valley, Gillberg, Paul Berg, Norin, Lundgren och Kjellberg ressrverade sig, å (Forts. följer.) Få Diskussion i Bondeståndet angående Lag-Utskottets betänkande om de tysta förmånsrätterna , m: m.