Aftonbladet – 26 juni 1844, sida 2

5 VIKON nm — SN -— — Hör bara, dideldidel, didildidelum, dideldidelum, så går det oupphörligt, Gud vet, hvad folket finner för dugligt hos Gläck. Stora svettdroppar runno utför den gamla herrns panna; bans blod kokade. Icke sannt, ni föredrager också Rossini, Spontini, i allmänhet de nyare? Låt mig då sitta med fred och höra! utbröt den gamle herrn nu i vredesmode. Ab, det borde jag ha förstått, tänkte den afvisade; gammalt folk håller sig vid sin gamla slentrian. Conversationen mellan de bege herrarne var slut för aftonen. Uti en vrå al tredje raden satt hopkrupen ena liten gubbe med ett skråbuksansigte; han småiskrattade och backhostade litet emellan. Skall väl se, hvad det här blir af, mumlade han; Sebastian var i dag vid synnerligen godt lynne! — Doloroso satt i theaterlogen med Raymond och IRiancourt. Af Wiästewasserska familjen syntes ingen till. Ändtligen, i nionde scenen af första akten, visade sig den nya sångaren för den väntande mängden. Iphigenia anser Acbilles för trolös och klagar, när ban plötsligen står framför ienne. Bedrager mig icke en dröm? O bimmel, du i Aulis, Iphigenia,) ropar han förtjust. Ludvigs ungdomliga hjeltegestalt och hans klangfulla röst väckte en glad förvåning. Achilles och Iphigenia sjöngo och spelte mästerligt. Den stora scenen nöritnar sig till sitt slut; 16edan synes segern säker. Då varseblir Eudviz, som händelsevis kastar ögonen mellan de främsta kulisserna, en ensam karl, som vinkar åt honom