Aftonbladet – 26 juni 1844, sida 2

sannskyldiga nyttalll Hvad svarar insändaren härpå? Säger han: jo, bevars! det behöfva också våra nuvarande riksdagsmän utan tvifvell så fråga vi honom: nå, M. H., efter så är, huru skall man då nu i Sverge, med ståndsoch klassval, kunna få sig sådane der opartiske och äkta fosterländske riksdagskandidater, som onekligen tarfvas? huru, fråga vi ännu en gån, skall man vara i stånd att bekomma dem, såvida icke ,vederbörandep, bland hvilka de skola väljas, besitta en sådan karakter till sina personer, att det låter sig göra? Står det så illa till i landet med vederbörande, som Biet påpekar, så blir ju följaktligen, äfven under Ståndsoch Klassvals-institutionen, riksdagen lika förderfligt uppsatt? Har man åter anledning, att om Svenska folket hysa en motsatt föreställning, så förfaller Biets anmärkning emot den allmänna valrätten; och Biets vackra betyg om denna rätts företräde framför Ståndsoch Klassval qvarstår derpå orubbad. Huru Biet vänder sig, blir den slutsatsen oundviklig, att chancerna för eller emot Allmänna Valrätts-inrättningen å ena sidan, samt Ståndsoch Klassvalsinstitutionen, å den andra, på grund af en förmodad partisk eller opartisk, ond eller god karakter hos Sveriges vederbörande, ur hvilkas antal riksdagsombuden skola tagas, blifva fullkomligen desamma, och således på ömse sidor kunna utlyftas ur vågskålarne. Det, som blir åter, är följaktligen då allt hvad å den ena sidan talar för Allmänna Valen, och å den andra emot Ståndsoch Klassvalen. H. S. B. Åtskilliga andra småsaker förbigå vi. På ett ställe (i J4 440) klandras Vallagen för en sådan orimlighet, som att t. ex. ,Stads-Rätten i ett valdistrikt inom Kronobergs län, med hänseende till stadzandet i Vallagens 3 2 mom. skulle pröfva och bedöma egandeeller besittningsrätts-förhållanden, grundade på arfskifte, köp eller gåfva inom Norrbottens länp; hvarvid händelsen är, att Vallagen så mycket mindre talar om något slikt, som dess 3:dje icke eger något 2:dra Moment, hvarifrån Sv. Biet kunnat taga det. Att citera momenter och lagrum som icke gifvas, eller som säga något helt annat än hvad man anför, visar sig emellanåt vara lika lätt för Biet, som för sjellva Den Konstitutionelle, hvilket väl måste få anses för höjden i denna genre. — Ytterligare klandras den föreslagna Vallagen för det, att den förmenas ogörligen kunna öfversättas på något främmande språk! en omständighet, som dels förekommer oss i Sverige mindre nödig, enär vi för vår del icke inse angelägenheten af främmande magters (ej en gång den Ryskas) inblandning i våra riksdagsgöromål; dels kan vara lika mycket, eller lika litet fallet med våra öfriga lagar och författningar, hvilkas språk också här och der måste förete oöfversättliga uttryck. Hvad Biet hoppas vinna med detta utfall, låter således lika litet begripa sig, som hvad dess insändare (Hr ....1....) mot slutet af hela artikelserien menar med sin galimathias om Sällskapet Par Bricol, AmarantherOrden, Trädgårdsföreningen, Jagtoch MusikSällskaperne m. fl., de der genom opinionsyttringar, borde ansluta sig till Hr Richert och Skaraborgs Hushållssällskap. Om de aktade medlemmarne af alla dessa sällskaper finna sig smickrade af, att genom Biet sättas i en och samma kategori med peleverne i rikets Småbarnsskolorn, lemna vi derhän; men hvad vi förmoda, är, att om de uppräknade sällskaperne ej så mycket hyllat Sv. Biet,-som detta hoppats, och hvarföre detta förmodligen nu gifvit sin lilla harm luft genom elt temligen eländigt moquerie, så kan icke svenska allmänheten komma att lida på det. Sådana sällskaper, som de nyssnämnda, hafva icke hittilis efterfrågat att företaga sig någonting just i politisk väg. Men vilja de göra det? An sea? Hvad som synnerligast visar den hemliga, men dock ganska lätt insedda öfverensstämmelsen emellan Sv. Biet och Den Konstitutionelle, är den nu med så mycken ifver anslagna jargon, på en och samma gång i begge dessa tidningar, att man icke måtte anse Representationsförslaget för hufvudsaken på den blifvande riksdagen, utan dertill i stället antaga reglerandet af Sveriges förfallna penningoch kreditväsende. Tal af denna art hoppas man skola medföra det bästa och verksammaste medlet till uppmärksamhelens afledande ifråu representationsförändringen. Det kan ej nekas, att medlet är väl valdt, ehuru utslitet. Förbättriogen af Sveriges penningställning är ganska vigtig: bestrider någon det? Likväl torde ingen undgå att begripa, det denna fråga, i likhet med hvarje annan af ekonomisk natur, dels alldeles icke hindrar voteringen irepresentationsfrågan, dels till sitt lyckliga utförande kanhända till en god del hvilar på en förut vidtagen reform af sjelfva riksdagsorganisationen; och genom denna enkla anmärkning återföras de begge vännerna, Sv. B. och D. K., ånyo till en käl!a, ur hvilken de synas bafva den oöfvervinligaste afsmak att vilja dricks. mm — —— rvrv— KUNGLIGA TEATERN. Anna Boleyn, opera i 4 akter af F. Romani, musiken af G. Donizetti, gilven första gången till Av fenan Pa för La An Athaom dd Tasaa I