ett dåligt surrogat för uttrycket af det mojestätiska Imedlertid har kompositören på ett så förvändt sät skildrat de flesta nyanserna af Henriks karakter, at det sällan var framställaren möjligt att lägga någo: sanning i sitt uttryck. För öfrigt bör man nu såson alltid erkänna herr B:s klara och bestämda artikula tion af textorden, i hvilket afseende han ej öfverträf fas af någon bland sina kolleger. . Vi tro ej att något mera kan göras at Percys parti än hvad herr Giinther gjorde. Hans bemödanden at gifva någon högre betydelse åt det matta och kraft lösa partiet, kunde i flera fall visserligen ej lycka fullkomligt, men äro derföre ej mindre berömvärda De båda arierna uti 4:sta och 4:de akterna gaf her G. imedlertid med en fulländning, somtillvann bonon ett odeladt bifall, ehuru föga värdigt det ämne var hvarpå han slösade sin talang. Johanna Seymour, den personifierade fadäsien, re presenterades af m:ll Fundin, och vi kunna föreställ oss att hon ej med nöje åtog sig detta otacksamm: bestyr. Hon utförde det icke destomindre med för tjenst, och ehuru vi önskat något mera värma i spe och sång, ursäkta vi ändå gerna dess uteblifvande, då vi ej se vid hvad tillfälle hon skulle kunnat anbringe den. — Berömvärd är den renare intonation, som m:ll Fundin på sednare tider tillegnat sig. M1 Widerbergs återgifvande af Alfreds parti för tjenar beröm, oaktadt den rädsla, hvaraf hon synbar. ligen besvärades; hennes utförande af kavatinan: hv fruktar du att röja den sorg, som tär ditt hjerta? utmärkte sig i synnerhet genom elegans och smak. Lord Rocheforts roll är ganska obetydlig. Hans Herrlighet, som endast användes till att afhöra de älskåndes klagan och hålla utkik vid deras möten (ehuru med föga framgång), samt dessutom fungerar såsom femte man i qvintetten, fann sin representant uti herr Dannström, hvilken ock i allo uppfyllde de måttliga fordringar, man denna gång hade att göra åt honom. — Äfven herr Wennboms utförande af Herveys roll, den obetydligaste bland alla, gaf intet skäl till anmärkningar. Orkestern var i allmänhet oklanderlig, äfvensom kören, hvilken hade några föga betydande partier. Man finner häraf att samtliga medverkande gjorde allt, för att bereda allmänheten en pjutningsrik afton, hvilket äfven lyckades, så vidt det berodde af utförandet, och erkännas bör, att detta aktningsvärda sträfvande lifvat vår operapersonal under hela den nu förflutna säsongen. Teaterdirektionen har deremot beklagligen ej lifvats deraf. Utan tvifvel hade, med den utmärkta sångpersonal, som stått den till buds, helt andra resultater och i synnerhet en mera flersidig repertoir bordt kunna åstadkommas; under denna säsong har man, bland åtminstone några och 20 operor, endast gifvit 2 af Mozart, 1 af Weber, 1 af Gluck och 4 af Cherubini; ingen enda af DAlayrac, Mehul, Isouard, Kuhlau, Spohr. Det är utan tvifvel i sin ordning, att en teaterstyrelse ej förbigår den nyare tidens företeelser inom dramatikens gebiet, men svårligen kan det ursäktas, att följa denna princip så ensidigt, att nästan allting från en äldre period, om än så beaktnimgsvärdt, åsidosättes, helst då man bland de nya författarnes arbeten företrädesvis väljer sådane produkter, som genom sin sedliga eller estetiska förkastlighet endast förmå väcka indignation eller åtlöje. —U—