Aftonbladet – 26 juni 1844, sida 2

GRUNDLAGS-ARTIKLARNE I SVENSKA BIET1 I Sv. Biet har under förra veckans lopp et antal artiklar vsrit synlisa med den gemensamm titeln: De hvilande Grundlagsförslagen. Mai kunde då med skäl hafva väntat, att ifrån Biet sida få se isyanerhet det nya Representationsför slagets hufvudpunkter upptagne, ifrån Biets poli tiska slåndpuskt belyste och så ordentligen be bandlade, 2tt, om ej ea vederläggning deraf ens Bet: ögon varit möjlig, dock en syftning att för söka sådaat skymtade fram. Artiklarne hade di kunnst vara af någon, om och blott relativ, nytt: för allmänheten; ty man hade än närmare fål skåda in i bipolitikens sjelfva principer. Men : stället för sådant, utgå nu dessa biartiklar på — in genting. Om Representations-förslaget får mar icke veta annat, än att det är dårhusmessigt ,vanvettigt, ett sammelsuriump, det eländigaste mischmasch af boksynthet och tanklöshety — uttryck, som visserligen låta ganska dugtigt, men. då de ej åtföljas af den ringaste bevisning elle: någon uppgilt om hvaruti det dårhusmessiga 0. s. v. hos förslaget ligger, blifva oskadliga för hvar och en, utom Biets eget kotteri. Uti art. III förspörjes visserligen en liten ansatts, att vilja specielt framdraga och skärskåda de ställen i Representationsförslaget, somBiet finner klandervärda (t. ex. att svenska ordet Gällstämma, brukas i Vallagen); men utom att dessa punkter äro högst få och blott angå ganska obetydliga ofullkomligheter, nöjer sig också Biet att mel ingenting styrka sina skäl emot dem. Vi skola dock i det kommande egna någon uppmärksamhet häråt. I sjelfva verket upptäcker man lätt, hvad den egentliga afsigten med alla dessa långa artiklar måste vara. Man vill efter yttersta förmåga leda allmänna uppmärksamheten åt annat håll. Såle. des befattar sig artikelskribenten ej särdeles med Grundlagsförslagens innehåll, för att vederlägga det, utan förlorar sig i vidlyftiga betraktelser öfver 4:o den olyckan, att man nu i Sverge politicerar så mycket (Art. I); hvarmed meningen lärer vara alt utverka allmänhetens bifall till den tanken, att bikoltteriet, Den Konstitutionelle o. s. v., ensami skola få sköta hela politiken, men alla andra : landet endast sysse!sätta sig med att lyda och tr på hvad biherrarne behaza förestafva dem, samt synnerhet arbeta ihop skattebidrag, för att använ das såsom nyssnämnda herrar tycka bäst vara — 2:o den winkonseqvensen hos de liberale, at de vilja hafva bort Ståndslörfattningen, oaktad Rikets Ständer på förflutna riksdagar besluta mycket, som de liberale sjelfve gillat, och hvarå de lifligen önskat Konungens sanktion. (Art. II. Den här omtalade inkonseqvensen hos de liberal består nemligen derut;i, att de funnit högst ange läget, att svenska folkets ombud genom ett nyt rep: esentationssätt måtte blifva ännu bättre kon stituerade, ehuru hvarken de liberale eller någo annan förnuftig menniska nekar, att Ständerne äfven sådane de varit och äro, stundom lyckat öfvervipna de många binder, som formen för de ras hitt:lls varande sammansättning ställt i dera väg, och hvaraf man med skäl kan sluta, att d måste komma till ännu förträffligare resultater om dessa hinder (såsom Repr. försl. vill) bortta gas; — 3:o oriktigheter, att i Sverge vilja införa e konstitution, som bar så mycken likhet me Norges, då likväl, menar Biet, svensken är föd royalist, och det företräde, som än idenna stun egnas i sammanlefnaden åt Adeln, synnerlig2s Friherrar och Grefvar, Friherrinnor.och Grefvin nor, endast för titelns skull, bäst visar huru högs obetydligt de republikanska grundsatserna slagi rot hos folket. (Art. ITIL) Biettänker nemligen att, såvida det är notoriskt, det många i Sverg äro kräk, så måste det vara orätt att införa e samhällsförfattning, hvarigenom de skulle höja till något i mensklig mening bättre, än hvad d bittills varit. Ganska vist tänkt! synnerligast fö de många Friherrarnes, Grefvarnes, Friherrinnor nas och Grefvinnornas, räkning, som väl tord finna antalet af sina dyrkare — blott för titein skull och utan afseende på deras personliga ka rakterers värde — småningom inskränkt, deres Repr. förslaget blefve antaget; 4:o olämpligheter i afseende på verkställigheten, att antaga den före slagna Vallagen; och det på en grund, så kostlig att vi ej kunna neka oss nöjet att anföra Biet egna ord (ur Art. IV). Det är allde!es onekligt) heter det i denna biartikel, att den allmänn Valrätten, om den af alla vederbörande och allti utöfvas, opartiskt, med urskiljning och sans, uta passion och partibitterhet, endast med afseend Ipå fäderneslandets sannskyldiga nytta, är den yr persta, som kan tänkas och att föredragas fran för Ståndoch Klassval., Hvad tycker läsaren Så långt bar då biets egen insändare hunnit, soi till det amplaste erkännande af den allmänn Valrättens förträfflighet framför ståndsoch klas: val, om bara... Nå väl! hvad hindrar? Jo, 0 bara denna rätt af alla vederbörande alltid utö vas opartiskt, med urskiljning och sans m. m. (: nyss ofvan). Det måste således vara bi-insänd; sens mening, att de vederbörande, som nu, ti följe af Ståndsoch Klassval, uppkomma på de Isvenska riksdagen, icke behöfva handla opartisk , med urskiljning och sans, utan passion och part bitterhet, endast med afseende på Fåderneslande