Aftonbladet – 29 januari 1844, sida 2

de andra gossarne sedan hjelpte mig sälja. Derefter var jag också i deras våld. De tvuvgo mig beständigt att traktera dem, och lärde mig nya knep, för att åtkomma penningar. Min otrohet upptäcktes, och jag blef bortkörd ur tjensten. Eno af kamraterna förskaffade mig ett falskt betyg, hvarpå jag väl erhöll ny tjenst, men jag förföljdes ständigt af dem, såsom af onda andar. Samvetsfriden var förstörd. — Jag trifdes blott på krogen, der bekymren dränktes uti brännvin och der jag även fann nöje uti andra ynglingars förförelse; ty åsynen af dygd och anstindizhet gnager, som en bitter förebråe!se på den fallnes sinne. Först då kunde jag förklara orsaken till lastbara menniskors bemödanden, att förleda oskulden. Nu hafva 9 år förflutit, sedan jag första gången inträdde på en krog i Stockholm, och som det blefve för vidlyftigt att berätta alla de grader af laster och förbrytelser jag derefter genom-. gått, får jag blott nämna, att jag tilibragt sammanlagdt öfver 3 år i fängelse och på korrektionsinrättning, att jag nu befinner mig till kropp och själ förstörd, samt att, ehuru min närvarande stukdom uppväckt förnuftet och samvetet från deras långvariga dvala, och i mitt sinne framkallat en allvarlig ånger, så fruktar jag likväl, alt mitt nu mera förslappade sinne skulle åter duka under för frestelsen, i händelse det skulle bebaga den Allsmäktige, att åter gifva mig helsan, och jeg då på nytt blefve tvungen, all på krogen söka min föda; ty sedan man en gång öfvervunnit den naturliga motviljan för kroglifvet, så har det med sig någonting så förledande för ett svagt sinne, att det icke kan motstås, Jag förk!arar högtidligt, att krogen och allenast krogen vållat min o!ycka; och jag är nu öfvertygad, att om min första husbonde skaffat mig kost på annat sätt, så hade han ännu i mig egt en trozen och nitisk tjenare; ty jag kom hit med goda grundsatser, samt böjelse för sparsamhet, och ezde en temlig fast vilja, hvadan jag också motstod frestelsen mycket längre, än de fleste andre af mina jemnåriga, men just af dessa skäl riktad-s också förförelsen under en tid mera emot miz, än dem. Man dömer mig säkert hårdt, och det är rättvist, ty jag har syndat mycket mot Gud och menniskor; men jag önskar att bederliga husbönder kunde, utan att vara sedde sjelfve, ibland besöka de ställen, dit de skicka sina unga oerfarna tjenare, för att få sin mat. De kunde då i tid rädda dem, och skulle säkert då äfven vid strängt straff förbjuda ungdomen, att någonsin beträda krogtröskeln. De skulle få se, huru kroglifvet småningom sänker en del menniskor så lågt, alt de oskäliga diuren nästan skulle blygas åt deras beteende, och icke mera finna underligt, att en oförderfvad och lefnadsfrisk yngling under mindre än ett års tid på krogen kan förvandlas till en oordentlig, lat och tjufaktig lögnare. Detta exempel af en beskedlig landtgosse, som genom kroglifvet bhfvit förförd till dryckenskap och brott, är visst upprörande, men icke ovanligt. Tvärtom skulle det, vid noggrann undersökning af orsakerne till den massa af brott och elände, som nu tyngervårt samhälle, visas, att största delen härledt sig deruti från kroglifvet och resten indirekt derifrån. Lättjan spelar väl äfven en roll i eländets annaler; men denna odypd kan dock möjigen i tid till en viss grad korrigeras, så framt den icke understödes af fyllerilasten, samt af den böjelse för osnygghet och dagdrifveri, som gemenligen inhemtas på krogarna. Menniskovänner! Ibland Eder förmärkes jus! nu en ökad verksamhet och ett ädelt, allvarligt bemödande för de arbetande klassernas lyftning, för de fattiges understöd, för de redan fallnes upphjelpande, samt för de späda plantornas om. flyttning till bättre jordmås, dr de må kunna, befriade från ogräs och skyddade mot giftiga vindar, fritt skjuta upp! — Men alla Edra bemödanden och uppoffringar skola blifva fruktlösa, intill dess det onda botas vid roten. En trakt, öfverströdd med stinkande pölar, hvilkas utdunstning alstrar elakartade sjukdomar, blir ej helsosam blott derigenom, att man röker och renar i husen, hvilkas förmögnare invånare ega råd att skaffa sig godt vatten genom konstmedel. Så länge folket, af brist på goda källor och brunnar, tvingas att släcka sin törst ur pölarna, skola sjukdomarne alltjemnt fortfara och eländet dagligen ökas. Men, om deremot djupa brunnar gräfvas och källor upprensas, utur hvilka äfven den fattigare delen af befolkningen kan få hemta rent vallen, så skola de giftiga pölarna, med tillhjelp af en ringa utdikning, småningom försvinna och hela atmospheren dymedelst antaga en renare natur. Stockholm eger bland sina 400 krogar många sådane pölar, hvilkas mefitiska ångor äro så mycket farligare, som deras döfvande egenskap, fastän i förstone obehaglig, genom vanan blir omtyckt, ein so lo an Da hålla tan 6å ren Skulle man