Aftonbladet – 29 januari 1844, sida 2

något tafatt, ja, Om jag så får säga, komiskt, t:; — var det blott inbillning eller såg jag det verk ligt — de förklarade 1ogo helt himmelskt åt den — Och ett nytt ljus uppfyllde hvalfvet, ett ärn mycket klarare, ty dess strålar såg jag tydlige genomblixtra det förra ljuset, och det blef all klarare och mera skimrande, ju mera jag me hänryckt hjerta skådade in i det. Slutligen så jag Frälsaren med korset och de röda glänsand sårep. Hvarthän detta ljus föll, lugnade sig ge stalterna och begynte att le. En af dessa gestal ter kände jag igen; det-var den nittioåriga klo sterherden, hvars darrande händer ännu allti sökte efter banden på sin tröja för att leka me dem, likasom han icke visste, att han allaredan va död. Då träffade en stråle äfven hans blinda ögon och sil han vände sig mot underljuset. Men ja kunde icke hålla mig längre, utan ropade me fullt hjerta! Salige äro de andeligt fattige! salig äro de andeligt fattigel Men Döden vinkade afvärjande, och plötsligen men stilla, försvann allt mitt medvetande. — Huru jag ur fullt lif, ljus och hänförelse kund så hastigt och utan känsla och vetskap upplösa i natt och ett intet, vet jag ej. Men det tima bändelser med oss, och vi upplefva dem uta känsla och vetskap, så att vi icke upplefva dem Jag slog upp ögonen — då befann jag mig min koja och låg på mossbädden. Morgonsolei lyste så klart genom fönstret, som hade den väck mig till en herrlig fest. Mina barn voro reda vakna; på deras kinder blomstrade helsa, i de ras ögon blixtrade lif, och jublande helsade d mitt uppvaknande, för att nu begynna sina lar mande lekar. : Nattsvärmarel, log min hustru, men blef strax åter allvarsam. Hvar har du varit med del fruktansvärde? När har du kommit hem? Hur har du kunnat utifrån kunnat uppregla dörren Hvar har du tagit den stora hopen af sköna saf tiga örter? Det är likasom Lif och helsa ångad: