sen! — Det är eder trolien bekant, att största delen af hufvudstadens arhetsklasser lvingas att flera gånger hvarje dag, för att få mat; besöka så kallade krogar, der den tillika finner de föredömen, inhemter de begrepp om moralitet och sedlighet, hvilka utöfva ett mäktigt inflytande på dess framtid, såväl som på samhällets. Stockholm hyser inom sina tullar 4-3 500 så. dane instituter, hvilka, så som de nu äro Organiserade. och administrerade, med skäl betraktas såsom nära lika minga korruptionsan-talter för arbetsklassen och gratvar för familjers välstånd. Urspruogligen voro de marketesterist -4 eller matbodar, der lagad mat såldes till billigt pris, antingen till afhemtning eller till förtäring på stället. Sådana äro nöjvöndiga, särdeles i större städer, der afstånden, ej tillåta arbetaren att gå hem vid måltidstimmarne, samt äfven i så tall nyttiga, att mat, tillagad i större qvantiteter af personer som ega förlag all i rätter tid inköpa födoämnen, kan med god förtjenst !emnas både bätts re och till lägre pris, än den skulle kosta att 1aga för ett par personer hemma i hushåll; der det oftast saknas både utrymme och huszeråd. De balva tid efter annsn afvikit från siä första bestämmetse och utgöra nu en blandning at likörbod och matställe, den seduare egeuskapen lNikväl vida underordnad den förta, hvilken tyckes utgöra den egentliga robur et securitas, hvarpå inrättningen hvilar. Genom blandningen uppstår den oreda och osnygghet, i följd hvaraf ingendera al dessa begge. från hvaraonsn fill natur och verkningar vidt skiljde näringar motsvarar närvarande tids anspråk. Likirboden och matstället hafva hvardera en olika publik, hvaraf denena icke borde sammanföras-med den andra. Matstället är en rödvändix, högst nyttig ivrättning, der man efter sitt arbete söker vederqvickeise i den ostörda njutningen af en, om ock tarflig, likväl snygz och väl Hagad måltid. Denna njutning tages ej i sådant öfvermått, att den kan skada. Styrkan och munterheten, som den gilver, yttras på ett stilla sätt, som icke förmår störa friden, eller stöta anständigheten. Deri kunna alla åldrar af begge könen så!edes utan fara dettaga. Likörboden erbjuder deremot en njulniag, fordom främmande för vårt land, som icke utgör något egentligt behof för menniskan; ulan måste anses såsom ovana, hvilken; om den ock till måttlighet begagnad tolereras hos min, är högst. opassande ochbestämdt skadlig för qvinnor och barn, hvilka omsorgsfullt. deritån böra afhållas. Denna njuning tages oftast i öfvermålt , skadar helsån, döfvar förnuftet och yttrar sig på ett fridförstörande, oanständigt sätt i ord och åthäfvor, hvaraf synes; alt menniskan för ö onblicket utbytt sin ädlare natur mot en djurisk försoffning: Om man vill förbättra de äldre redan fallne; elter bevara de unga från törderf, så tyckes första steget dertill böra vara att undandraga dem daglig åsyn af ett Dederstyggligt lefverne eller dagligt umgänge med de mest förderfvade uslingar. Detta lefverne måste lik väl skådas och detta umgänge kan icke undvikas af dem, hvilka, för alt tillfredsställa magens oeftergifliga fordringar, äro nödsskade att besöka krogarhe. Men mitt herrskap, ni önskar säkert på en stund: göra närmare bekantskap med Stockholms kroglif. Stigen derföre in der borta, hvarest flaskorna med det kulörta fluidum skönjas genom de smutsiga fönsterrutorna, jemte nåpra talrickar med 1ax, strömming m. m., som måtte vära en delikat anrättning, emedan heia grenskapets flugor nu som bäst kalasa?derpål — Titta först in i köIket. Hvad tyckes om snyggheten på börd, vägJ5ar, tak oca på golfvetssen? — Hvådkökerskans person beträffar, såsbehöfde väl chevelyren något litet ordnas med ett taggigt instrument af horn, Iben eller messing; men det betyder föga, ty det som faller i grytan går! ju ej: förloradt, och om soppan blir lika mustig som hennes klädning ser ut att -vara;i så, bli gästerna säkert nöjda. — Varen ej kräsmagadel — Om det behöfs så hafva ,Ivi icke långt efter: en besk! — Kom i håg här lagas icke för -herrskap; utanoblottför mehige man som väl få nöja sige Flitåtl Gå raskt genom dörren till gästrummet; best i framlutande ställning, ty den utströmmande ångan är starke: Nwär midPE SEE BC ft EE Kr 7