Aftonbladet – 29 januari 1844, sida 1

mare betraktade skelelteraa,; tycktes. mig deras ställningar så upphöjda, i deras former låg något högtidlist, vördnadsbjudande, som vore de inbegripna i.en dödsböp, i stillabjudarnide andakt, prygelig som egrafvens ro. Döden började: Med dessa rankor smyckade sig. den unga jorden i första, vilda skapelsedrifien; och i obetänksam moderskärlek förlänade bonidem en sådan lifskraft och fullbe!, stt de måste förmultna i egna safter; al deras vittrade stöft uppsprungo Jlättelika, råa varelser, bvilka likaledes måste förgås. — Si! blott här frodas ännu dessa naturens förstfödda, ty jag uppdraser dem omkring hennes yngre barns ben, och en helsobringande saft bor i dem, hvilken ingen sjukdom; kan motstå. Sjelfva ålderdomssvarbeten måste gifva vika för denna saft, så vida icke: min uwakt-äxde bestånd. — Plocka, så mycket du kan bära, lindra dermed dina medmenniskorskroppsliga lidanden. och ingen: läkare, om än aldrig så kunnig och skicklig, skall-gå upp emot dig, och så länge du med: vishet begagnar denna välgörsnde gåva, skall detina skattkammare stå dig öppen. — Men akta dig, då du rifver bladen Trån deras stjelk, att ej den utsipprande saftens ånga berusar dig, Så emot de vällustigå drömmarna och de konvulsiviska. ryckningarna, eljest är obotlist vånsinne din säkra .Jott. Och hvad du än må se, bhänförande eller förskräckande, upprepa blott högljudt: Jag lefver i kött och ben! Verkan af dessa ord skall du genast erfara. : Hvad bjelpte denna varning; jag hade redan inandats för mycket af den hänförande ånganoch var. redan berusad af ett underbart äfventyr. Djerft sträckte jag mig efter de närmaste löfgirlanderna, ;skakade och ryekte, så att en belhvalfbåges! prydnad rasslande sönk ned: öfver mig. Jag bade knappt befriat mig från de gröna, doftande rankorna och höjt den: drnckna blicken framåt — sil då skådade jag genom de sin prydnad beröfvade skeletterna djupt in i jordens skö