Aftonbladet – 18 januari 1844, sida 2

svarades nedifrån. Med styrka fattade Landolin: Julia vid armen och släpade henne med sig. Knappt bade Julia hunnit öfver tröskeln för in hon hörde Beatrices rop: hjelp, hjelp — srefvinnan! Eal, sade Landolina doft, stannade ett ögonblick och grep efter dolken, som har pyss förut stuckit in i skidan. Men i detsamm: skallade Algierernes anfallsrop nerifrån gården och uågra portar sprängdes. — Bort, om ni inte vill bli Hayreddins byte utropade han nu, fattade en lampa som stod gången och bortsläpade Julia med ilande steg. Grefvinnan förlorade nästan fattningen; doc! Aög hastigt genom hennes hufvud den tankan, att om någon räddning vore möjlig, hon snarare kun. de lyckas undkomma Lsndolina än Barbareskerne i fall hon fallit i deras händer. Hon följde der före nu med mindre motstånd riddaren genom Karls af Anjou våning till norrmanniska byggnaden, hvars långa korridorer de begge flyende hastigt genomilade. Då Julia stod med riddaren . den gång, som förde öfver till tornet, kastade hor en blick ned på gården. Denna hvimlade af mör. ka gestalter med turbaner, som trängde sig in slottet genom fönstren. — Skynda, skynda, det är i högsta tid! sad Landolina, som af Julias minskade motvärn för modade alt bon funnit sig i sitt öde. Becge stego nu utför flere torntrappor och be. lunno, sig snart i ett hvälfdt rum, från bvilke en öppen dörr förde till en låg, sluttande gång Sedan Julia och hennes följeslagare vandrat fler hundra, kanske tusen steg, stodo de begge fram. ör en liten falldörr. Landolina satte nu lampar