Aftonbladet – 18 januari 1844, sida 2

; vigten i artilleri, som afgör i detta slags krig. len fästning af ringa vidd hinner man snart ti slutet af samma rigtning för dess kanoner och ti jen annan, som dermed gör en vinkel; omkretse för alla skottlinierna är sålunda hastigt genomiu pen. Bastionerna, jemte courtinerna, som fören dem, ha der oundvikligt ganska spridda skottli nier. Men då kanonerna alltid rigtas vinkelrät emot bröstvärnens frontlinier, eller föga afvikand från denna rätvinklighet, så följer, att hvar punk på fältet utom fästningen blott kan bestrykas ett ringa antal skjutpjeser. Belägringsarmeens pa raleller, som omsluta fästningen, ha på sådar sätt större verkningskrets än dennes. Från be lägringsarmåens fältverk kan man sammanrigt mot en gifven punkt af fästningen en större mas sa skott, än fästningen förmår besvara; anfallet öfverlägsenhet är derigenom afgjord. Men föreställom oss tvärtom att fästningsver kens hulvudlinea utsträcker sig alldeles rätlinig! eller nära så, på en stor vidd: fienden kan d ej anfalla en sådan befästning från sidan eller om sluta den; de belägrandes linia är öfverallt i sam ma ställning som de belägrades; mot de förre batterier ha de sednare motsvarande i ordning fienden förmår ej der tysta fästningens, eld. Vid belägringen af Ath, 1697, snvände Vaubai en förändring vid anfallet, som gaf honom en n: fördel öfver försvaret; denna förändring bestod tillämpningen af ricochettskott vid ett bombarde ment. Genom vanliga skott syftar man åt de mål man har för ögonen; med ricochettskott syf tar man på manskap och andra föremål, som är dolda bakom bröstvärn; mean anfaller dem ec rättfram utan från sidan. Hvar kula, kastad frå: nära håll — på 900 alnzr högst — stryker di snedt öfver bröstvärnets krön, intränger i batte riet der bakom, studsar der emot marken i fler: Omgånger och gör samma verkan som flera ku lor; under sin framfart träffar den menniskor oc! lavetter ömsevis, och förstör på samma gång d belägrandes manskap och materiel. Men en lån: rätlinig sträcka af bastioner och kurtiner kan icke anfallas med ricochettskott. För att ricochetters: långsåt ett bröstvärn, måste den belägrande an lägga sitt anfallsbatteri i bröstvärnets utåt öppn: fältet tänkta fortsättning och nära intill ett hörr af detta värn. Men denna anläggning kan ej äg rum utanför ett långt rätlinigt bröstvärn; och försöker den belägrande att tränga så nära intill fästningen, som skulle erfordras för att skjuta i er mycket spetsig vinkel öfver bröstvärnet, så bli: han sjelf utsatt för fästningsbastionernas sidoskott, för skott båktill från deras mest framskjutande börn, och hvad som är vådligast, för att komma inom båll för handgevären. De omständigheter, genom hvilka en belägringsarmå, vid belägringen af små fästningar, kan vinna öfvervigt öfver be: sättningen, finnas således icke vid den bastionerade ringmuren kring Paris, just derföre att den ofantliga vidden gör denna befästning raklinig, för så stora sträckor, som kanonhållen förmå omfatta. Alla den Parisiska ringmurens bastioner kunnz dessutom icke anfalias på samma gång, och dess försvarare äga alltid förmågan att på en gifven punkt. förena ett talrikare artilleri än de beläerandes, och att med oändligt mera lätthet ersätta demonterade kanoner, än fienden förmår i sina batterier. Men då öfverlägsenheten i artilleri är hufvudsaken vid belägringar, så är det klart, att en belägringsarm framför Paris aldrig år tillfälle att skjuta breche, för att bana sig väg ill en stormlöpning. Antagom likväl äfven det omöjliga, att en breche vore skjuten och att en anfallskolonn störtar sig leremot för att storma; denna kolonn skulle bejlas ganska hastigt; icke en man deribland skulle rå brechen lelvande, så framt de belägrade blott vilja begagna sig af de medel till stormens afslånde, som den har i sin makt, nemligen ömsevis af kanonkulor, haubitser, kartescher, granater, och ett nytt vapen, af ringa betydenbet måhända på Öppna fältet, men vid sådana tilifällen af ofelbar verkan; jag menar Perkins ångkanoner och Perrots luftkanoner, begge brukbara tiil utösande if en oupphörlig ström med kulor och drufhagel, snabbare i deras fart än vanliga skott och så tätt öljande på hvarandra, att efter dermed anställda örsök ett enda sådant gevär, rigtadt af en enda verson, likt röret från en brandspruta mot en nur, bar inom några få minuter betäckt den ned hål likt ett såll, på icke tre tums afstånd från hvarandra. Dessa medel att göra en breche tillgänglig kunna begagnas med så mycket mera ramgång, som Perkins och Perrots gevär intaga öga plats, kunna uppställas i kasematter och må hvalf, utan äfventyr för servisen att qvälvas f någon krutrök, och för rigtningen ej fordra nåra ordentliga kanongluggar, utan blott borisontala pringer på muren. Va