Aftonbladet – 18 januari 1844, sida 2

gått er uppmärksamhet, fortfor riddaren, i det han tycktes blifva lugnare, hvilket intryck niredan första gången jag såg er gjorde på mitt bjerta. Hal! hvilka qval för mig att se er såsom den eländige Vespasianos makal Önskan att äga er, att kalla er för min, har sedan dess varit min enda diktan och traktan. Nu är det ögonblick inne som skall kröna mina förhoppningar. Lofva mig, alt ni vill bli min, och jag för er genom den underjordiska gången, på en obekant gångstig till bergen i trakten af Antrodoceo. Der är en håla som tjenar några af mina fordna bekanta, — flyktingar, förviste, — till uppehållsställe. Derifrån bege vi oss sedan, genom GCalabrien, öfver till Sicilien, der jag samlat hvad jag i Hayreddins tjenst hopsparat, och der nedsätta vi oss under andra namn! — Aldrig! aldrig skall jag tillhöra er! Aldrig med min vilja skall min hand räckas åt Vespasianos mördare! utropade Julia med afsky. — Sakta, sakta, sköna grefvinna, ni skall ändock göra det! svarade Landolina med köld, och fortfor med den för Julia välbekanta, hånande ton, som förrådde ett hemligt, undertryckt raseri. Välj, välj nu genast! Vill ni bli sultans odalisk eller Landolinas hustru? — Jag väljer icke! sade Julia beslutsamt. Jag anbefaller mig beskyddaren der ofvan molnen, som vakar öfver alla i faran, men jag väljer icke! — Välan, så skall jag välja! utropade Landolina vildt. Du följer mig, qvinna! Förr skall jag sjelf bli din bödel, än du skall tillhöra en annan! Hastigt gaf han signal med en liten pipa som hängde kring hans hals. Den skarpa tonen be