Aftonbladet – 15 januari 1844, sida 2

domare. Åetemmmsenm— ———— DEN MYCKET OMTALTA BROCHYREN, eller: Upplysningar och förklaringar — nolens volens — af David Frölich. (Forts. från elf) Andra artikeln. Grefve Frölich har i sin brochyr gjort Aftonbladet eller dess förläggare åtskilliga ganska bastanta beskyllningar, hvartill vi längre ned skole återkomma; men hans polemik har tillika den egenheten, att han först uppsätter Aftonbladet på en vida högre piedestal, eller, mraed andra ord, i vissa afseendena tillerkänner detsamma och dess förläggare vida större inflytande och förtjenster, än hvarpå denne6 sjelf har, än mindre låtit påskina några anspråk. Grefven börjar nemligen genast på första sidan det visserligen för oss smickrande, men orim!i;st öfverdrifna påståendet, att den verkliga samhbällsmakt inom staten, som civilisationen erkänner uti pressen hos oss, blifvit lagd, enligt hvad man noga vet, i en enda mans händer, och att det är hans fullkomliga allvar, patt Hr L. J. Hjerta är publicismens furste i Sverigex; han lemnar otvetydigt åt Aftonbladets redaktion det lofordande omdömet, att den vunnit kredit för ärlighet, trovärdighet och en på det hela liberal syftning; säger att Aftonbladets förläggare genom sin redbarhet lika mycket som genom sin talang blifvit ställd på publicitetens allherskandetron; än mer, Grefven yttrar sig skola, om det behöfdes, ,vara fördig uppträda till A. B:s försvar emot alla de beskyllningar man gjort detsamma för dåliga motiver, falsk liberalism, enskild hämnd och skadelystnad, uppsåtliga osanningar och förvrängningar till allmänhetens förvillande, understr cket sjel och politisk dubbelhet, m. m. och förklarar sig höra till Aftonbladets medhållare mo: alla illiberala, ehvad skapnad dessa än för tiden och tillfället behaga antaga. Denna artighet går slutligen ända derhän, att enl. Grefvens yttrande åtminstone en stor delaf publiken har ett nästan gränslöst förtroende, för Aftonbladet och dess förläggare och rättar sig helt och hållet efter dess omdömen: hvilket dock tillika uttryckes på ett sätt, som visar i det hela en temligen ringa tanka om publikens sjelfständighet. : Om detta vitsord härleder sig af uppriktig vänskap eller af ett begär att visa opartiskhet, så äre vi derför tack skyldige, och det kunde visserligen vara egnadt att mycket smeka vår fåfänsa; men det kan äfven till någon liten del vara en taktik, att sålunda först ställa fram Aftonbladet i ett starkt ljus i vissa hänseenden, endast för att sedan med så mycket större effekt kunna anbringa skuggorna, hvilka vi nu skole betrakta. Det egentliga och hufvudsakliga felet, som Grefven finner hos Aftonbladets förlöggare, är att han, om än indirekt, dock bestimdt motverkat uppkomsten i sednare tider af en på association beroende politisk tidskrift, eller åtminstone af en så organiserad politisk tidningsredaktion. Ja, en beskyllning skulle,, menar grefven, kanske med lika goda skäl, kunna göras nämnde förläggare derföre, att han icke direkte befordrat mnågondera. I sammanhang med detta följer nu en ansenlig föreläsning om bristerna i andra hänseenden i redaktionsbestyrets inrättning vid Aftonbladet och derefter en protest mot det supponerade öfverväldet, som ÅA. B. skall utöfva så starkt, att riksdagsoppositionen behöfver befria och emancipera sig derifrån. Det är tid, menar han, att en sådan futtig oppositionsanstalt lemnar rum för pen bättre, i fall en sådan är möjlig,, pag. 49: att genom en bredvid Aftonbladet ställd ny peplare, som det beror på nationens män att sjellve uppresa, endast förminska nämnde sto!pes alltför stora höjd, utan att rubba dess position såsom pliberal tidning, hvilken unter uns är oförstörbar., (pag. 47.) Det märkvärdigaste är dock, att Grefven, i afseende på verkställigheten af en sådan ,verklig emaneipation af oppositionen från tidnings,pressen, verkligen litar mest på Hr Hjerta sjelfv; hvilket i alla händelser är ett smickrande förtroende. i ) Imedlertid framhållas nu Aftonbladets brister hela boken igenom uti här och der kringströdda deklamationer, — ty något enda ezentlizst, faktiskt